”Vart vi än går vet att Stockholm har vår / när vi går hem genom stan
Här går vi med en tyst melodi / ensamma i hela stan”

Det var en tidig morgon på Västerbron som jag bestämde mig för att klippa banden till Malmö och försöka slå rot i Stockholm. Den hänförande utsikten (och lite annat) tog mig med storm.
Aldrig har jag ångrat detta, och varje morgon när jag joggar, ensam eller i sällskap med maken eller dottern, blir jag betagen av skönheten som bara finns, längs stigarna, kajerna och Mälarens glittrande vatten.
Västerbrons utsikt är lika makalös nu som då, inte ett flytande badhotell så långt ögat når.
Däremot studsar man till vid anblicken av Långholmen, ön mitt i stan, som numera skändas varje vacker försommarnatt.

”Så stannar vi till vid fåglarnas drill / vi känner en doft av viol
Och glada vi hör en jublande kör / snart stiger en gnistrande sol”
Men med vårens jublande föreställning kommer skräpet. Så det är dags för årets gnäll. På utsiktsberget, denna skira morgon tornar tömda ölburkar upp sig, i sällskap med engångsgrillarna, de jättestora pizzakartongerna, matresterna och plasten.
Nere vid badstranden har ganska många roat sig med att slå flaskor mot varann och sprida små glasskärvor ut i gräset. Måsar och råttor rotar i det utspridda avfallet utanför de överfulla papperskorgarna.

De som roar sig med flaskkrossning är gamla nog att bli fulla, men de kan omöjligt vara vuxna nog att ha barn eller husdjur, med tanke på vad gröngräset nu kan leda till för små tassar och fossingar!
Det är jättetrevligt med picknick, men bedrövligt att gängen får ta över ostraffat skita ner och förstöra naturen varje vacker kväll.  
De små soptunnor som står uppställda här och där är patetiska med tanke på den enorma aptiten hos kvällsfestarna. Även om man ska hem igen går det tydligen inte att bära med sig avfallet, det släpps där man suttit.

Men vi lär gilla att sopsortera och borde få chansen även nära pickningplatserna. Ställ ut insamlingscontainrar för burkar, glas, plast och papper så att återvinningen blir gjord direkt!
Och de miljöfarliga engångsgrillarna borde Stockholms kommun skaffat sig en strategi för nu, i flera andra kommuner samlas de in! Inget har blivit bättre sen förra året.

Städarna kämpar förgäves, skriver SvD och visar bilder från Tanto, Stockholms skräpigaste park (vilket inte vill säga lite).
Detta är ingen park, det är en krigszon, säger den intervjuade städaren, som ensam ska röja tonvis med avfall efter lördagskvällens festande.
Jag kan tänka mig att vår nya hedonistiska livsstil med rejält supande, dito ätande med därpå följande skräpdumpande finns spridd i varje park i Sverige.
Har vi uppfostrat våra barn så illa? Och har vi vuxna glömt allt våra mammor och pappor sa? Vad är det som hänt? Och vart tog kampanjen Håll Sverige Rent vägen?

Jo kampanjen lever faktiskt. Över 240000 personer har städat Sverige under förra veckan inom Håll Sverige Rent. I helgen var det någon sorts final.  
På organisationens hemsida finns en skräpblogg, som lever med hjälp av rapporter från frivilliga krafter.
I fredags gjorde exempelvis förskolan Rådjuret sin insats: ”Då var alla barn och pedagoger på Rådjurets förskola ute och plockade skräp i vår närmiljö. Alla barn deltog med glädje och engagemang. Vi sorterade skräpet efter att vi hade städat klart”, berättar de.
Heders åt deras arbete!

Även politiker är ute och städar i naturen och det vill de förstås inte undanhålla sina väljare. Från Huddinge kommun kommer på måndagen den 27 april ett pressmeddelande om folkpartiets insatser i Vårby, där de” städade upp skräp vid Vårby brygga under skräpplockardagarna i Håll Huddinge Rent-kampanjen i söndags. Passerande Vårbybor blev glatt överraskade och flera kom fram och ville diskutera politik”. Huddinge kommun deltar varje år i skräpplockardagarna inte minst förskolor och skolor är aktiva”, berättar de.
Malin Danielsson, ordförande i Folkpartiet liberalerna Huddinge är nöjd:
– Genom att gå ut och delta i kampanjen ville vi från Folkpartiet visa att vi tycker det är en viktig fråga och självfallet uppmana alla att sluta skräpa ner och hjälpa till att städa upp. Då får vi en kommun med fler glada huddingebor.

Ja, det är bra med ideella insatser, men det behövs arméer med politiker och frivilliga krafter om de fina sommarkvällarna blir många.
Helgstädningen enbart i Tanto med omnejd kostar Stockholms skattebetalare 400 000 kronor. För en enda park!
Med tanke på krisen undrar man om det verkligen är hit medborgarnas pengar ska gå. Eller så är det just hit, med hjälp av extrajobbande arbetslösa ungdomar!
Men inga politiska pr-jippon eller Håll Sverige Rent-kampanjer i världen kan klara att hålla skiten borta från de gemensamma gräsmattorna om vi inte tar eget ansvar också.

”Åh, det är natt och på avstånd hörs skratt när man går hem genom stan / En doft av hö från nån ljuv skärgårdsö smyger sig tyst in till stan.”
Monica Zetterlunds milda stämma smyger sig in i min försommarmorgon. Jag tittar åt ett annat håll, springer vidare och lämnar soporna bakom mig.