Hans De Geer ställer sig frågan varför media inte hackar mer på AMF:s styrelseordförande Göran Tunhammar och varför Erland Olausson, tidigare avtalssekreterare LO, kommer undan så lindrigt, medan LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin får klä skott. När beslutet om vd Christer Elmehagens pension togs satt alla tre i AMF:s styrelse. Men både Tunhammar och Olausson satt även i en ersättningskommitté som i praktiken bestämde Elmehagens ersättningar.

– Ett skäl att Göran Tunhammar inte blir lika intressant för media är att han aldrig slagits mot bonusar, medan Wanja Lundby-Wedin framstår som en person med dubbelmoral. På det sättet blir hon ett tacksamt offer för media.
Ändå, anser han, bär Göran Tunhammar som ordförande i styrelsen för AMF i högsta grad ansvaret för Elmehagens höga pension.

Han säger att det är viktigt att använda AMF-skandalen till att diskutera bortom den, så det inte bara blir en diskussion om vilken trovärdighet Wanja Lundby-Wedin har. Och att det är förtroendet för systemet man borde diskutera. Det i sin tur kan leda till sundare rutiner.
– Media borde bekväma sig att diskutera systemfrågor trots att det ställer större krav på dem.

En fråga att diskutera är hur LO ska ha det framöver, hur många uppdrag ordföranden ska ha i dotterbolag och stiftelser.
– Det handlar då inte om Wanjas kapacitet utan att ingen mäktar med 24 uppdrag avsett vem det är.
– Man kan också se till att det blir en annan ordning i styrelsen, säger han och berättar att i det här fallet bestämdes pensionsavtalet i första hand mellan Göran Tunhammar och vd:n Christer Elmehagen. Sedan mellan ersättningskommittén och vd:n.
– Man kanske ska ha en styrelse som ser till att den blir informerad och att den förstår informationen.

Han tycker också att det olyckliga var att styrelseordföranden kunde sätta en lön till någon som han känner så väl. När Elmehagen skulle lämna SAF skulle man hitta en annan plats åt honom. Göran Tunhammar såg till att han kom till AMF. Tunhammar var vd på SAF och Elmehagen vice vd på SAF.

Hans de Geer ställer sig frågan om LO och Svenskt Näringsliv överhuvudtaget ska äga bolag tillsammans eftersom de lätt hamnar i symbios med varandra.
– Det blir inte så mycket insyn, det kanske vore bättre med en oberoende styrelse.
Hans De Geer finns numera på Stockholm School of Economics i Riga.