Mångfald i tro, kultur, seder och värderingar. Våra ideologier skymmer sikten, och mötena begränsas av våra förutfattade meningar – och föreställningen att våra egna värderingar och erfarenheter är självklara och allmängiltiga.
I mediabruset tycks mötet mellan religioner och andliga övertygelser handla om en ständig kamp mellan ägare av fundamentala sanningar. Och så länge det betraktas som ett möte mellan ideologier och trossystem så stannar det gärna på debattens område. Det gäller att ha rätt – i stället för att lära sig att leva, att vara människa.
Men religionsmöte eller religionsdialog är inte något som utspelar sig på tidningarnas ledarsidor eller i debattprogram på tv. Det handlar om möten mellan människor i vardagen, på jobbet, i skolan, i tvättstugan och gallerian. Att dela liv med varandra.

I dagarna kommer det ut en liten bok, Olivkvisten i minibussen, skriven i samband med några svenska unga människors resa i Andalusien. De är muslimer, judar och kristna, och
söker efter ett sätt att leva tillsammans i fred, förståelse och respekt. Resan går genom ett landskap i Europa, där under några århundraden tre religioner utvecklades sida vid sida och i relation till varandra. Inte i en idyll, självfallet fanns spänningar då som nu mellan mäktiga och maktlösa, rika och fattiga, nedtystade och sådana med tolkningsföreträde. Ändå är nutidsresan och den historiska resan sammanlänkade på ett spännande sätt. I de små tingen visar sig de stora möjligheterna – och svårigheterna.

Människor som möts och delar liv med varandra och lyssnar på varandra förändras, det är riskabelt – och utvecklande. Riskerar jag min egen trygghet, min egen övertygelse?
Eller är det tvärtom så att jag växer i min mänsklighet, och till och med min egen andlighet och tro, genom mötet med den andre? Svaren på frågorna finns inte i Andalusien för tusen år sedan, inte i visa slutsatser i boken, men i själva samtalet.
Den djupaste sanningen om vad det är att vara människa hotas inte av dialogen, den fördjupas och berikas.
Sanningen är inte något att äga, den är relation. Vi har alla en resa att göra.

JA
till igelkottarnas återkomst ur höstens lövhögar i år igen.

NEJ
till bonus till dem som redan har för mycket (och dessutom spelat bort våra pensionspengar på börsen).