Benny vill ha kravaller mot spriten

Det var en gång, så börjar alla sagor och så börjar också Benny Haag monologen ”Inte mer än fullt, tack”. Svartklädd tar han sned­steg och vacklar runt på S:t Eriks vårdcentral i Stockholm. Rösten är sluddrig, ibland är den ett barns. Benny Haag är på vårdcentralen för att personalen ska ta patienternas alkoholvanor på allvar och kanske sina egna också. Då och då småskrattar de, annars är det så tyst att regnet mot takfönstren hörs. Orden går rakt in i magen.

”- Villeru ta glöttburlar?
– Vad sa du pappa?
– V-i-l-l-e r-u h-a k-ö-t-t-b-u-l-l-a-r?
– Ja pappa, om jag får samma som igår. De var jättegoda.
Jag fyllde en kastrull med vatten, satte den på minsta plattan, värmen på högsta. Hällde i alldeles för mycket treminutersmakaroner. Jag fick kväljningar och stod och hulkade vid slasken. Det kom bara slem.
– Är du sjuk, pappa?
– Va! Nej, jag satte i halsen. Det var något med… Pappa är bara lite trött. Ska vila lite…
…Jag vaknade av att min dotter försökte ruska liv i mig. Det var rök i hela lägenheten, tjock grå brandrök. Jag kommer aldrig, någonsin, glömma den skräck som i det ögonblick lös ur min femåriga dotters ögon. Aldrig någonsin!
En enda makaron var allt som fanns kvar i den vidbrända kastrullen. Sista halmstrået.”
(Benny Haag, Makt, mod och motstånd)

– Det är bara delvis självbiografiskt.
Det är det första Benny säger. Vi har knappt satt oss på ett kafé i Söderhallarna. Förr bodde han här på Södermalm i Stockholm. Ett stenkast bort ligger Björns trädgård, där halsar någon en öl och gömmer burken innanför jackan. Stället är ett tillhåll. Men det var inte där Benny drack.
Han kom aldrig på tio-i-topplistan när det gäller att supa. Det slår han fast redan på första raden i sin bok ”Mod, makt och motstånd”. Årets viktigaste debattbok har den kallats. På kaféet kommer Bennys lasagne in.
Om hur det är att dricka berättar han bäst själv. Om hur lätt en öl och en snaps blir så många att man inte minns någonting.
Visst, pjäsen är bara delvis självbiografisk. Men han har varit en liten pojke i söderförorten Gubbängen. Pappa söp, farfar också. Hemma var det tyst, före och efter fyllan.
Benny trodde att det var hans fel. Han gör glada miner för att visa hur han försökte göra allt bra. Clownrollen tog han tidigt. Sedan uppmuntrade kompisarna honom.
– Jag fick en press på mig att vara spexig.
Han är intensiv, har dåligt tålamod. Hans klocka tickar väldigt snabbt förklarar han och skakar handen för att visa. Det är en drivkraft och en oro.
– Jag hade tics som femåring, sedan har det varit allt möjligt. När jag var 14 och tog en flarra Kir gick allt bort.
Först är det självmedicinering, sedan tappar han kontrollen.
– Alkoholen blir problemet, inte det som man ville bli fri ifrån.
När han drack analyserade han och bekymrade sig över sitt drickande.
– Varför kunde jag inte dricka lite vin och hälla ut resten av glaset i slasken?
Nu är han en stolt nykterist, det är en befrielse, han slipper planera hur han ska hinna förbi systembolaget.
 
Hustrun M i boken är i verkligheten skådespelaren Maria Antoniou. Under en del av sin barndom levde hon i en familj med missbruk. Med det bagaget aktade hon sig för att bli medberoende. När Benny drack konfronterade hon och ställde krav.
– Hon gjorde det väldigt tydligt och klart att hon inte tänkte leva med en alkoholist, hon är väldigt direkt. Mitt val var fruktansvärt enkelt, säger Benny.
Något återfall har han inte tagit. Är man nötallergiker låter man bli nötter, tål man inte alkohol låter man bli den.
– Jag tål inte alkohol, jag blir full, säger han och skrattar.
Han hävdar att det bara är en myt att man behöver ett glas vin. Sju nyårsaftnar har han skålat i Ramlösa.
– Jag tänker inte en sekund på vad jag skålar i. Jag tänker på hur året har varit.
När han blir ifrågasatt för att han tackar nej kommer han ihåg vad en alkoholläkare sagt.
– De som är bekymrade över att du inte dricker är bara de som själva har alkoholproblem. När jag sa det, blev det tyst.

När Benny varit nykter i tre månader går han på fest. Då får han på sig sina alkohol­glasögon. En flicka frågar upprört varför de vuxna alltid måste bli så fulla. Benny tror att det är då han vaknar.
– Jag fick överleva, det är mitt kall.
Besattheten är den samma som drev honom när han satte upp Guillious Ondskan, den mest spelade uppsättningen i Dramatens historia.
Han saknar respekt för auktoriteter och börjar kampen helt själv. Uppvuxen i arbetarklassen vänder han sig till folkhälsominister Morgan Johansson (s) och facket. Men blir jättebesviken på passiviteten. Han hör LO:s Wanja Lundby-Wedin säga att hon är intresserad, fortsätter hålla kontakten, men inget händer.
– Generellt tror jag att arbetarrörelsen hellre vill supa än att få medlemmarna nyktra. De dricker väl så mycket själva, säger Benny.
Nu jobbar Benny med Anders Carlberg och Fryshuset. De två har tillsammans med kyrkornas sociala arbete Hela Människan och IOGT-NTO uppvaktat folkhälsominister Maria Larsson (kd). Kravet är att på tre år fördubbla stödet till barn i missbrukar-familjer.

Själv tror Benny att han var det roligaste på hela Almedalsveckan i somras när han frågade om partiledarna kunde ta ett alkoholfritt år. Alna som är facket och arbetsgivarnas resurs i alkoholfrågor är ett rött skynke för Benny Haag.
– Inte en människa blir fri av overhead-bilder om alkoholkonsumtion.
Benny är övertygad om att det ligger alkohol bakom misshandel och våldtäkter. Han radar upp exempel som Hagamannen, Bobby och Rödeby. Benny ser att nyheterna inte nämner alkoholen bakom brotten. I stället provas vin i morgonsoffan.
– Hade man provat chips hade det blivit ett jävla liv, Stephan Rössner hade gallskrikit.
Han har skrivit om alkoholen bakom våldet i debattartiklar och insändare. Om att det finns fem barn till missbrukare i varje klass. Han har hävdat att lärarna borde ta sitt ansvar.
Själv har du varit en missbrukande förälder, vad tycker du att barnskötarna på förskolan skulle ha gjort?
– Konfrontera och reagera, i 99,5 procent av fallen har man rätt.
Som hängiven hammarbyare och travfantast rasar han mot hur idrotten dränks i alkohol. Många känner igen honom som Benny Badmössa från Vinnare V64 i TV4. Nu kallar han Elitloppet för Sveriges största fyllefest och TV4 för spritkanalen, ett bryggeri sponsrar sändningarna från allsvenskan. Våldet har fått honom att sluta gå på fotboll.
– När jag sett slagsmål är det alltid alkohol med i bilden, jag har aldrig sett två nyktra slåss.

Han tränar ogärna. Han är med i bioaktuella ”Allt flyter”. Storyn handlar om ett innebandygäng som satsar på konstsim. När filmen spelades in köpte de andra träningskort. Benny stod emot trycket, kollade in hänget över badbrallan och han dök i. I filmen blir det omöjliga möjligt, grabbarna ställer upp i VM.
”Ingenting är möjligt” ligger nära Benny, han vill bevisa motsatsen att allt är möjligt.
– Alkoholkonsumtionen ska halveras. Om fem år kommer det ha hänt saker. Jag vet att jag har rätt, vi kan inte ha en legal drog som kostar samhället så mycket, säger Benny. Övertygelsen gör att han brinner även när han spelar den 457:e föreställningen av ”Inte mer än fullt tack” på S:t Eriks vårdcentral.
När Benny i monologen lovar sin dotter att inte dricka mer får en av vårdcentralens undersköterskor ett stramt drag kring munnen. En läkare låter bli att torka tåren som sakta rinner ner för kinden.