Skolbyggnaden är borta. Liksom en av stadens kyrkor. Stenhögar och ruiner. Men kyrkan där du gifte dig är kvar, där du bar barnen till dopet, där du sjungit julens sånger. Du vågar knappt gå ut annat än för att skaffa det nödvändigaste, och du vet att du gör det med fara för ditt liv. Framtiden har försvunnit, inte någonstans syns ett tecken på att förstörelsen ska ta slut och det ska bli möjligt att leva som vanligt med arbete, vatten, mat, nöjen och vänner.

Du lyckas på något mirakulöst vis att fly. Du har sålt allt vad du äger för att betala resan. Långt borta i det nya landet, där du vet att några få av dina släktingar och vänner fått stanna, hoppas du att få börja på nytt. Börja leva. Tills du får veta det fruktansvärda: Du kommer att skickas tillbaka, ja inte till Dalarna, där rasar ju kriget, men det finns ju lugna platser utan krig i Sverige, eller åtminstone i Europa. I Bosnien är det just nu lugnt och i varje fall bor där ingen som hotat dig personligen, till Bosnien får det bli.
Ensam, som en främling kulturellt, religiöst, etniskt. I byn dit du sänts finns främmande hus och dofter, främmande människor, en och annan moské med gemenskap för andra, men inte för dig. Hur ska du kunna börja om här – utan vänskapsband, utan sammanhang, utan framtid.

Detta händer tack och lov inte. Inte för svenskar och inte i Dalarna. Men byt ut namnen mot Irak och den eller den delen av detta land. Detta är sant: Den svenska regeringen och den irakiska har kommit överens om att det finns ”trygga platser” att sända tillbaka flyktingar till. Därför sänds de ”tillbaka”. För närvarande avvisas i Sverige 70 procent av alla asylsökande från Irak. Många av dem tillhör de religiösa minoriteterna, syrisk-ortodoxa, kaldeiska kristna, mandéer. Livet har blivit omöjligt för dem i den landsdel där de bor. De är ständigt hotade, rättslösheten är total, krigsherrar och banditer regerar.  Men det finns ju andra landsdelar som är lugnare – hundra mil bort, eller visserligen bara tiotals mil, men i en så främmande kultur att det känns som tusen mil.
Detta sker just nu i denna adventstid 2008. I Nasaret för 2000 år sedan stängdes dörrarna för Guds närvaro. Och det händer igen.

JA
till bragdguldet till Jonas Jacobsson.

NEJ
till bonus- och belöningsprogram för girighet.