”Alla har ett ansvar”

Ingemar Torbiörn, är professor i psykologi vid Stockholms universitet. Han kan inte uttala sig om händelserna i Halmstad, men resonerar om hur normer bildas och om hur grupper fungerar.
– Om det finns dåliga rutiner för hur saker ska skötas kan personalen ta genvägar och strunta i patienterna. Upptäcker man att det funkar kan det bli en vana som sprider sig till andra anställda och det blir en del av kulturen på arbetsplatsen, säger Ingemar Torbiörn.
På det sättet bildas nya normer. Orsakerna kan vara flera, det kan handla om för hög arbetsbelastning eller att verksamheten slimmats efter en upphandling.
– Det finns många skäl till att genvägar växer fram, man kan tro att någon annan tar hand om patienterna eller om dålig ansvarsfördelning.

Chefsbytena på Bäckagårds äldreboende har varit täta och chefen hade ett 40-tal anställda under sig.
– Om gruppen är på 40 personer är det svårt för ledningen att gå ut med något annat än allmänna direktiv, då blir det inget personligt ansvar. Stora grupper ger jordmån för att vildvuxna normer växer fram. Det ger frihetsgrader för personalen att sätta normer.
I grupper kan det bildas en stämning trots att ingen egentligen ställer upp på den. Fenomenet kallas ”free rider”, man gratisåker och förväntar sig att andra ska ta tag i saker. Företeelsen kan ta fart om det finns samarbetsproblem i gruppen.
– Rätt vad det är gör alla något fast ingen vill.
När något blivit en kollektiv norm är det svårt att sätta stopp för den. Grupptrycket gör att alla håller ihop och ingen säger något.
– Man vill inte komma i onåd hos någon som är chef i gruppen, man vill inte riskera att bli utfrusen.

Lisbet Svensson är hemvårdschef i Halmstad, till tidningen Dagens Samhälle säger hon att hon själv skulle ha sagt ifrån. Att det handlar om modet att vara obekväm.
– Det är svårt att säga ifrån när processen har utvecklats, säger Ingemar Torbiörn.
I Halmstad var det två vikarier som gjorde lex Sarah-anmälningar.
– Det handlar om personlig integritet och att ha förebilder. Ser man inte problemet, då tycker man inte att det är ett problem, då har man ingen anledning att repa mod och säga ifrån.
De anställda hade fått utbildning i värdegrund, ändå kunde det här ske?
– Om värdegrunden är allmän och flummig når den inte ner till dem som ska tillämpa den.
Men alla i arbetsgruppen har ett ansvar, poängterar Ingemar Torbiörn. Framför allt i vården, man är skyldig att agera när man upptäcker något som är fel.
– Ledningen har ansvaret, men det är svårt att förmedla det med så många underställda.
Personalen har fått lämna jobben på avdelningen. Kunde man ha gjort annorlunda?
– Det är möjligt att man var tvungen att splittra gruppen när det gått så lång, även om ingen hade några onda avsikter.
Hur går man vidare?
– Ta det som skett som utgångspunkt, diskutera hur man kan bygga upp ett bättre samarbete baserat på vad som var fel. Ofta är man dålig på att lära av misstag, man har inte tid att systematiskt gå igenom vad som var fel. Om man gör det kan man utgå från det konkreta som hänt, ha en gemensam gruppdiskussion om vilka normer man ska ha och lyfta fram vad som krävs. När man upptäcker fel ska man ta det till ledningen, de får skaffa resurser, ofta handlar det om överbelastning.