Konsistens, mängd, frekvens, färg och lukt. Det var otroligt hur mycket det fanns att säga på temat barnskit. Som om det inte var tillräckligt att handskas med den varje dag. All bajsfri tid måste skiten
– bokstavligt talat – ältas så att man inte glömmer bort att ens bebis bajsar.
I smyg började jag studera kvinnorna runt omkring mig. Jag visste allt om deras bröstvårtor, deras bebisars avföring och deras plågsamma förlossningar. Men vad de jobbade med, vad de gjorde när ingen såg på och hur de hade träffat sina män hade jag inte en aning om.

I soffan bredvid mig släppte någons bebis en rejäl prutt. Samtliga mammor sken upp som vore fisen av guld. Jag gjorde ett djärvt försök att byta samtalsämne.
– Om jag vill arbeta under föräldraledigheten, anmäler jag det hos försäkringskassan då eller?
Det blev tyst. Lite för tyst. Blickar utväxlades. Ögonbryn höjdes.
– Ska du arbeta?
Det var tydligen inte någonting man gjorde under sin mammaledighet.
– Arbeta och arbeta, mer kanske skriva något litet någon gång, försökte jag, men skadan var redan skedd.
Vi återgick raskt till ett legitimt men samtidigt lite spännande ämne. Sex efter förlossningen. Eller som det populärt kallas inom vården: att återuppta samlivet.
– Vad använder ni för preventivmedel? frågade en av de nyblivna mödrarna.

Jag satte saliven i vrångstrupen och började hosta våldsamt. Det var inte mer än sex veckor sedan vi fått våra underliv uttänjda, vår nattsömn rubbad för gott och bajset tog överhanden i våra liv. Att min sambo hade börjat titulera vår dotter som ”p-pillret” var inget jag valde att dryfta i denna församling.
– Vi använder inget. Jag längtar redan tills jag är gravid med nästa! svarade en annan medlem i vår fertila grupp.
Det blev för mycket. Har folk ingen självbehärskning? tänkte jag upprört och vinkade yvigt åt servitören.
– Påtår! Kan jag få påtår tack!
Det var det enda jag ville ha mer av just då. Blotta tanken på att pressa ut ytterlig­are ett spädbarn fick mig att rysa. Jag hade dessutom tänkt göra lite annat de närmsta åren än att bara byta blöjor.

Helt utan förvarning brakade det till i min vagn. Det mullrade, plaskade och skvalade. Stanken som steg ur liggkorgen var vedervärdig. Det var som att trycka på en startknapp.
– Nämen har du bajsat lilla gumman!! Vad du är duktig, mammas lilla älskling. Det var väl skönt att bli av med det…
Visst kan det bli för mycket av det goda, men när det gäller ens egen bebis finns det helt enkelt inga spärrar.