”Först blev hon våldtagen, sedan tvångsgift!”
Myndighetspersoner ser tvånget, men väljer att blunda, skriver Tina Tunander, journalist och författare till boken Barnbrudar -- i nöd och olust.
Barnbrudar, arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap hänger ihop. Motsatsen är giftermål av fri vilja. Är den som gifter sig under hot fri att fatta ett eget beslut?
Den norska sociologen Anja Bredal kallar det för ”giftepress”. I bästa fall får flickan välja mellan två-tre personer som är släktens kandidater, i sämsta fall ställs hon inför sin blivande make och har tio minuter på sig att svara ja. Ett nej betyder också ett nej till social kontakt med släkt och släktens vänner för all framtid.
Metoder att pressa fram ”den fria viljan” kan vara att tidigt i barnets liv ge besked om att det är andra, vuxna, som väljer åt flickan. En bångstyrig kan frysas ut i väntan på att den fria viljan ska infinna sig. I värsta fall används grovt fysiskt våld mot den som ger friaren ett nekande svar.
Det senare kallas hedersrelaterat, men jag hävdar att alla nivåer däremellan är lika mycket våld. Hedersvåld är överlagda brott som ska försvara den egna gruppens sociala mönster och det som benämns heder, därmed måste begreppet ”av fri vilja” vara centralt för alla som vill verka emot detta våld.
Tre exempel:
1 Lolie våldtas när hon är elva, och för att rädda familjens anseende gifts hon bort vid tretton års ålder.
2 Rezas pappa tar med henne till Irak när hon är sexton för att hon ska bli bortgift. Flickan har rört sig i ”fel” kretsar.
3 En rödgråten flicka kommer för tredje gången till samme folkbokförare för att registrera sin nye man (den senaste). Medan pappan står utanför dörren avslöjar flickan den förnedrande verkligheten.
Någon har rötterna i Afghanistan, en annan är rom, en tredje uppväxt i muslimsk Mellanösternkultur. I samtliga fall har minst en svensk myndighetsperson varit medveten om tvånget. Medveten, men har inte sett, eller inte velat se.
För fyra år sedan kom en lagskärpning mot barn och tvångsäktenskap: artonårsgränsen ska gälla, om inte ”särskilda skäl” föreligger, och skilsmässa till den som gift sig under tvång. Tyvärr finns alltför ofta ”särskilda skäl” och löftet om skilsmässa är naivt, intill dumhet, och inte användbart för alla tusentals barnbrudar och tvångsgifta i Sverige. För att komma åt hedersproblematik och tvångsäktenskap tarvas en helt annan insikt. Skaffa den!
Tina Tunander,
journalist och författare