Efteråt kom en man fram och berömde mig för mitt material om Irakkriget.
Han uppskattade politisk satir och jag kände återigen att ja, jag vill skriva mer politiska skämt. Ämnen saknas ju inte direkt…
Fast det där med svartjobb börjar bli så uttjatat nu att det knappast känns kul längre. Ingen kan heller ge någon vettig förklaring till varför de betalat svart men samtliga är ledsna.

Det som slår mig mest i ”Reinfeldts statssekretarare som var glad i hatten  affären” är nog ändå hur regeringen fixar det för de sina. Ett mediedrev är visserligen ingen lek men de 84.000:- i månaden under två år som Ulrika Schenström får måste väl ändå sägas vara rätt generöst? Det känns som om det är de som har de mest generösa avgångsvederlagen som också har lättast att hitta nya jobb.

Ja, det är helt klart att jag ska skriva mer politiska skämt. Jag kan ju alltid börja med att titta på en Kommunalares lönebesked. Det är ett verkligt skämt…
 
Innan skrivandet börjar måste jag dock göra lite pappersarbete- beställa tågbiljetter, läsa mejl, ringa lite samtal, städa…
Varför är det så att varje gång jag ska skriva material så har jag polötsligt tusen andra grejer att göra? Suck. Jag måste skärpa mig.

Kl.15 idag är det pressvisning på filmen ”Kitty och Hollywoodmysteriet”. Jag ska dit.
Jag är ju inte bara ståupp komiker jag är ju filmrecensent också. På SVT Text. Ska bli skojigt att se en Kittyfilmatisering. Jag läste ju de där böckerna när jag var yngre. De tillhörde serien Wahlströms  flickböcker med röd rygg och Nancy Drew var bara så skärpt.
Flickböcker? Tänk att de hette ”flickböcker”. Det kan de väl knappast kallas idag va?