Diset synns på morgonen.Människor som bara vill frammåt perspektiven är många
vi finns nära varandra men man sägeringa ord kommunikationen är lika med noll.Ingenstans är ensammheten så stor som i en folkmassa som bara har sin väg att gå.Slutenheten ligger som ett täcke över oss alla vi kan prata samma språk men inga ord kommer över våra läppar.Ett slöseri alla människor har något att ge vad är vi rädda för oss själva kanske inte vet jag om jag det visste skulle jag vinna lilla nobel priset