Han bytte namn — och fick jobb direkt
Elias Khochaba sökte 15 olika sommarjobb i Uddevalla kommun förra året och fick inte ett svar.
Då bytte han efternamn i sin ansökan och sökte om samma jobb en gång till. Åtta av cheferna hörde snart av sig.
– Det tog någon vecka sen började telefonen ringa, berättar undersköterskan Elias Khochaba för Kommunalarbetaren ett år senare.
Elias Khochaba är 33 år, född i Sverige och har en libanesisk pappa. Hans mammas efternamn är Philip, inte heller det särskilt svenskt. Men Elias misstänkte att det lite franskklingande namnet Philip skulle locka arbetsgivaren mer. Och han fick rätt.
DISKRIMINERAD. När Elias Khochaba sökte jobb med sin mammas mer europeiska efternamn ”Philip” tog det bara någon vecka innan han fick napp.
Foto: Per Landén
Vi träffar Elias Khochaba där han nu jobbar, på Österängens äldreboende i Uddevalla. Det är lunchtid, han sätter sig och småpratar med en av de boende som heter Sven.
På väggarna i dagrummet hänger svartvita fotografier från 60-talets Uddevalla. På bilderna syns torghandel och saluhallar, vänstertrafik och Domus, en svunnen tid.
En balkongdörr öppnas på avdelningen, en mild vårbris och ljudet av måsarnas skri tränger sig in på Österängen.
Elias avslöjade namnbytet för chefen i kommunen som anställde honom men hon trodde knappt det var sant. Utöver det har han aldrig pratat om saken med någon myndighet, inte anmält det eller försökt få upprättelse på annat sätt.
– Nej, jag blev mest glad att jag fick jobb, säger han.
Blev du inte förbannad över händelsen?
– Jo, lite förbannad blev jag. Och ibland kan jag känna frustration över att det är så orättvist. Det finns de som skriver ansökningsbrev till tio arbetsgivare varje dag och aldrig får svar.
NAMNBYTET. Ansökningsbreven är exakt lika, det är bara efternamnet som skiljer.
Jobbet han fick var i hemtjänstens nattpatrull. Nu ett år senare går han på ett 75-procentsvikariat på Österängen. Han vill så småningom bli sjuksköterska.
Han var tidigare ett tag i reklambranschen vilket han inte trivdes så bra med. Någon diskriminering märkte han aldrig där.
– Där var jag Elias bara. Reklambranschen är ganska internationell.
Har du funderat själv över vad den här diskrimineringen du råkat ur för kan bero på?
– Kanske att man tänker på att de anställda ska ge god omvårdnad och att det blir problem om vårdtagarna inte förstår vad du säger, om du talar dålig svenska.
Att som Melleruds kommun uppmana de sökande att skicka in sina ansökningshandlingar anonymt (se artikeln nedan), tror Elias Khochaba är en bra idé.
