Från vem kommer citatet ovan?
1) Påven
x) George W Bush
2) Fredrik Reinfeldt
Rätt svar är den sistnämnda. Sveriges statsminister, som gärna framställer sig själv som en modern och jämställd man, och som släppt in genusproblematiken i det moderata samlingspartiet. Han kan alltså känna sympati för idéer om bättre könsbalans. Och han är beredd att lyssna på dem som vill stödja kvinnor att komma fram.
Jösses systrar, det känns som att det är en bra bit kvar till befrielsen.

Det är knepigt med jämställdhet. I Sverige råder det politisk konsensus om att det är något bra och eftersträvansvärt. Men att vara ”för jämställdhet” betyder i praktiken oftast bara en ljum insikt om att rättvisan mellan könen i vårt land trots allt kanske inte är fullkomlig. Inte sällan parad med åsikten ”men herregud, folk måste väl själva få bestämma hur de ska leva sina liv”.
M-kvinnorna vill ha 40 procent kvinnor på ledande poster inom partiet, men Fredrik Reinfeldt vill inte peka finger åt sina kommunala partikamrater. Ribban för glastaket måste de själva få bestämma. Män tar bara ut 20 procent av föräldraledigheten, men Reinfeldt vill inte individualisera föräldraförsäkringen. Vem som är hemma med barnen och hur länge är föräldrarnas eget beslut.
Ja, och så där håller det på i fråga efter fråga.
Att vara ”för jämställdhet” blir i statsministerns tolkning lika med att ha tid att vänta tills allt rättar till sig av sig självt. Problemet finns där, alla är medvetna om ojämställdheten men att åtgärda den blir en omöjlighet eftersom det skulle inkräkta på den heliga valfriheten.

Resultatet: Det är mycket snack om jämställdhet i den borgerliga verkstaden men produktionen går dessvärre helt på tomgång. Till och med den i valet utlovade jämställdhetsbonusen, som skulle få fler pappor att vara föräldralediga och balansera upp vårdnadsbidragsreformen, ligger på is. Förklaringen? Högkonjunkturen gör att regeringen måste vara lite försiktig.
Man vågar knappt tänka på vad de kommer att göra om det blir lågkonjunktur. Avskaffa föräldraledigheten helt?