En maktfråga
Är årets avtalsrörelse en seger för jämställda löner? Ja det måste man väl säga. Efter en lång tid av förberedande diskussioner kunde LO-förbunden enas om en satsning på jämställda löner. Metoden var en jämställdhetspott där avtalsområden med fler kvinnor kunde få en högre lönepott att fördela.
När nu en stor del av avtalsrörelsen är gjord kan man se att uppgörelserna följer modellen. Det är ju bra men är bara en början. För att komma åt de ojämställda lönerna krävs återkommande satsningar av samma slag.
Oavsett om det är arbetare eller tjänstemän så finns det ett oerhört starkt samband mellan lönenivå och andel kvinnor i branschen. Ju högre andel kvinnor desto lägre lönenivå.
Det har alltså ingen betydelse vad du utför för arbete och hur. Det är könet som avgör den relativa lönenivån. Detta samband måste brytas.
För att bryta detta räcker det inte med att vi inom LO är överens. Det krävs att vi är överens på hela arbetsmarknaden. Tyvärr är vi inte där, ännu. Tjänstemännen vill nog vara med på ett hörn så det gynnar deras lågavlönade kvinnor men orkar inte hela vägen fram. Det får vi arbeta vidare med och skapa ytterligare opinion för satsningar på jämställda löner .
Hur ställer sig övriga i samhället? Politikerna i alla läger ställer med ryggdunkningar och hurrarop men det blir mest munnarnas bekännelse. Av någon anledning är stödet starkast när man befinner sig i opposition!?
De ekonomiska förståsigpåarna säger alltid att det blir för dyrt. Att räntan måste höjas. Skatterna måste höjas. Det går åt pipsvängen med alltihopa.
Det är konstigt att det så fort det blir dags för kommunals avtalsrörelse så hotar varje hundradel av en promille hela välfärdsstaten. När det gäller lönen för de som bär upp välfärdsstaten med sitt arbete och slit, ja då säger de att samhället går under.
DE BORDE SKÄMMAS !!!
Har de inte förstått att en stor del av vår framgång i vårt land beror på bra förskola, skola, sjukvård äldrevård lokal infrastruktur. Vår industris framgång är beroende av en väl fungerande kommunal sektor. En fungerande kommunal sektor får vi om det betalas rimliga löner till de som arbetar och sliter där.
På samma sätt är den kommunala sektorn beroende av en effektivt näringsliv som kan vara med och betala till den offentliga konsumtionen. Och det är inga problem om vi sammantaget i lönerörelsen tar ut vad som samhällsekonomin tillåter så blir det inga problem med finansieringen då högre inkomster för arbetare och tjänstemän generar högre intäkter för kommunerna.
Några bärande ekonomiska argument som talar emot en jämställdhetssatsning finns inte.
Det är nog så att det till syvende och sist är en maktfråga!
Från maktfråga snabbt till matfråga.
Hoppas gårdagens abborre smakade.
Det är ju inte alla dagar som det nappar. Då kommer ett förslag till fisk som finns att köpa i affären.
Det går bra med vilken vitfisk som helst men jag förslår torskfilé. Det går bra med fryst.
Blanda hälften cremé fraiche och filmjölk i en fiskgryta. Värm försiktigt. Blanda i några fisk buljongtärningar samt fransk senap. Smaka av. Det ska vara så att senapen känns utan att ”bränna”.
Låt alltsammans puttra ihop 10-15 minuter på svag värme. Gör bitar av den lätt tinade fisken 3×3 cm. Lägg i såsen och sjud 5-10 min. Salt och peppra vid behov. Ta av pannan och strö nyklippt gräslök över. Servera med pressad potatis eller färskpotatis.
Njut och hoppas på egen fiskelycka nästa dag.