Nästan 29 år tog det att komma hit, men det var det värt. För första gången i mitt yrkesverksamma liv har jag rättigheter! Jag vet, jag vet… Vikarier har också rättigheter, men finns det något flexiblare än en inhoppare på timmar?

”Jag tar gärna helgen!”
”Det finns faktiskt fördelar med delade turer…”
”Obetald övertid – absolut!”

Äntligen kan jag alltså ägna mig åt huslån, barnafödslar och studier med tjänstledighet. Inte för att jag har tänkt göra det – men jag kan. Om jag vill. Så nu – när jag till sist sitter här ordentligt insyltad på arbetsmarknaden – tänkte jag passa på att presentera vägen hit. Håll till godo med mitt inofficiella CV:

*Jordgubbsplockare
*Kondomutdelare för RFSU
*Journalist
*Kallskänka
*Butiksbiträde
*Fabriksarbetare
*Floristassistent
*Fotograf
*Servitris
*Städerska
*Kåsör
*Bartender
*Tidningsutdelare
*Volontär
*Vykortsförsäljare
*Gatumusikant
*Kolumnist
*Barnvakt
*Telefonförsäljare
*Dörrvakt
*Ackvisitör
*Receptionist
*Copywriter
Och så till sist även:
*Bloggare

Vad som var värst…? Utan tvekan det året jag trots mina 130 högskolepoäng fick handskriva över 500 julkort åt chefen (jag säger inte vem) med dennes underskrift bara för att han inte hade tid själv.

Som vi brukar säga: God jul och Gott nytt år önskar XXXX-XXX på XXXXX!