Senioritetsprincipen leder till att de fast anställda bussförarna kör mellan 9-17, säger Åke Rönnholm.
Jag undrar hur många inom Busslinks stora förarkadrer som känner igen sig i denna beskrivning? Det som finns att välja på är ”uttjänster” som börjar i svin-ottan kl 04.30- 05.00 och slutar på eftermiddagen
vid 14.00-16.00 eller ”intjänster” som börjar tidigt på eftermiddagen och pågår till efter midnatt. Det finns också delade tjänster med ett morgonpass till framåt 11-12, och ett eftermiddagspass till framåt
19.00-20.00 med ett omlopp på 13 timmar, eller nattpass som börjar vid midnatt och slutar på förmiddagen.
Hur många tjänstemän jobbar så? ”Alla ska dela på skiten” är en grov  tolkning av Rönnholms budskap. Tanken bygger på ett slags  demokratiskt rättvisetänkande. Jag undrar bara hur många som då orkar stanna kvar som bussförare.

När jag började köra buss för 40 år sedan, 1967, fick man köra på allt – dagkommendering dygnet runt, (tidigt, sent, natt, delat och mellan-pass). De äldre förarna hade ”smörtjänster” på 5-6 timmar med full betalning. Detta har försvunnit, vilket är bra. Det som återstår är att jag som kört i 40 år kan välja mellan hela-, delade-, natt- eller
dagtjänster, eller dagkommendering, allt lika effektivt och slimmat. Om den möjligheten försvinner och jag ska köra runt på alla tjänster och alla tider på dygnet igen, då måste jag helt enkelt sluta, gå i pension, eller sjukskriva mig. Jag klarar inte att köra som när jag var yngre och körde buss på nätterna och byggde eget hus på dagarna. Jag får jag vara glad om jag orkar jobba fram till 65.

Vi ska tillsammans jobba för bra villkor för alla förare, och för ett system som tar mer hänsyn till individuella behov. Det finns många äldre kämpar som har slitit hårt för SL genom åren och inte längre orkar köra som i ungdomen. Dessa gamla trotjänare ska väl också hedras på något sätt, eller?

Håkan Häglund,
bussförare, Busslink Söderort,
Stockholm