En kvarts miljon sjukskrivna. En tredjedels miljon arbetslösa. En halv miljon förtidspensionärer. Och långt fler än alla dessa sammantagna har ”alldeles för mycket att göra”.
Och/eller kan inte påverka sin vardag på jobbet. Och/eller får inget stöd från sina chefer. Alltså: Överbelastning. Underbelastning. Felbelastning.

För några veckor sedan offentliggjorde Försäkringskassan sin rapport om allas vår gemensamma skuld till våra 554 100 förtidspensionärer. Den uppgår till ett närmast ofattbart stort belopp – 776 miljarder kronor!
En av orsakerna till allt detta återfinns i – vårt arbetsliv. I ett gemensamt upprop något år före valet skrev ledningen för Kommunal och Socialdemokraterna med all rätt att ”arbetet ska erbjuda yrkesstolthet och tillfredsställelse.
Den offentliga sektorn ska vara en mönsterarbetsplats”.
Men ett antal månader senare beskrev Göran Persson arbetsmiljön som ett försummat område. ”Det är ett sakområde som vi i svensk inrikespolitik totalt har tappat. Det är ett växande samhällsproblem, men jag har inga bra svar där.”

Men den nya regeringen då? En bärande idé i dess budgetproposition är att alla människor som kan och vill arbeta också ska få göra detta utifrån sina förutsättningar. Allas resurser ska tas till vara. Grupper som står utanför arbetsmarknaden ska beredas tillträde. De som finns i arbetskraften ska ges goda förutsättningar att vilja stanna kvar även högt upp i åldrarna. Som jag ser det ansluter sig
regeringen därmed till EU:s Lissabonstrategi om ”fler och bättre jobb”. Fler jobb innebär sjunkande arbetslöshet och minskat utanförskap. Bättre jobb innebär krafttag mot utslagningen från arbetslivet. Båda kräver såväl forskningssom
utbildningsstöd.
Men skapar man ett sådant genom att lägga ned Arbetslivsinstitutet och minska anslaget till Arbetsmiljöverket? Nej, inte om man inte samtidigt planerar för en nystart på arbetsmiljöområdet. Från min nya position som riksdagsledamot med plats i både arbetsmarknadsoch socialutskotten kommer jag med all kraft att arbeta för en sådan nystart. I ett samarbete med de bästa resurserna på det nuvarande Arbetslivsinstitutet, Arbetsmiljöverket, arbetsmarknadens parter och universitetsvärlden. Men det kommer bara att fungera om du som läser detta också blåser på, gör dig hörd, och hjälper till.

Lennart Levi,

professor emeritus i psykosocial arbetsmedicin
och nyvald riksdagsledamot för centerpartiet