Välkommen till fästningen
"Fasten seat belts! Vi går in för landning och ber er fälla upp stolsryggarna!"
Jumbojeten kränger till, svänger runt och sänker sin dinosaurieliknande kropp mot landningsbanan. En europeisk huvudstads lampor blinkar genom ett mörkt regn och klockan har ännu inte slagit gryning.
Jag gäspar, plockar ner boken, glasögonfodralet och sovstrumporna i väskan och tränger mig mot utgången där Gestapo-männen väntar.
I global apartheidanda välkomnar Europa afrikaflygen med uniformerade Gestapo-look-alikes i flygplansdörren. Lika empatilösa som sin 40-tals namne, står de beredda att sända den visumlöse ut ur Schengen-fästningen. Alla ska kontrolleras.
Jag blinkar yrvaket med svenska blåa ögon, har mitt råttfärgade hår i en tofs och vinkas förbi av en leende kontrollant.
– Nej, nej madame! Ni behöver inte visa pass!
Men den arabiskt tecknade mannen bredvid mig, liksom den svarta matronan strax bakom stoppas bestämt.
– Passport! Where is your visa?
En sydafrikansk vän, chef på en stor bank och på det hela en framgångsrik kvinna, vill hälsa på i Sverige. Midnattssol, midsommarstång och skärgårdssegling lockar.
Hon köper en biljett och på nästa middag har hon med sig svenska ambassadens visumkravlista. För semester i Sverige ska t.o.r-biljett inhandlas innan visum ens kan sökas. Dessutom kräver svenska staten att hon redovisar sina bankkontoinnehav, att hennes arbetsgivare intygar att hon har jobbet kvar efter semestern och att hon bifogar inbjudningsbrev ifrån mig samt mitt personbevis.
För en semester! Om det skulle krävas för våra två-veckors till Thailand?
Jag rodnar, skäms för mitt land och försöker taffligt ursäkta vår groteska visumpolitik medan jag skriver inbjudningsbrevet.
Så går veckorna och då bara tio dagar återstår till avresa har hon fortfarande inte fått visum. Något är fel, stämmer inte riktigt, ingen vet vad. Rosenrasande ringer jag ambassaden, där känner de mig, och vips! så har hon sitt visum.
Fästning Sverige bjuder in till slut också färgade kvinnor!
Hittills i år har minst 2000 afrikaner dött i sina försök att nå Europa, de som överlever och når hit kallas illegala.
Är det inte dags att i stället kalla Schengens visumpolitik för just vad den är – illegal?