Sex och disktrasor
MARIELOUISE SAMUELSSON: Hör städning och sex verkligen ihop? Varför påstår både sexrådgivare och kvinnor i allmänhet att städning (mannens) kan vara "det bästa förspelet" till (kvinnans) sexuella njutning?
Nej, det är inte ovanligt att manliga insatser i hushållet används som samlevnadstips. Inte för ett allmänt trevligare liv, utan som en väg till bättre erotik.
Och det har många gånger sagts att kvinnor hellre vill att han städar än att han köper blommor och presenter.
”Behåll dina rosor/duka av bordet istället”, som Märta Tikkanen skriver i sin diktsamling ”Århundradets kärlekssaga”.
Detta att ett välstädat kök skulle fungera som något slags sexhjälpmedel borde vara ett egendomligt synsätt.
För det första utgår resonemanget ifrån att hushållsarbete är hennes domäner och inte hans. Det är hon som ska hållas på gott humör, genom att han torkar av spisen. Det finns ju som bekant också män som städar. Men aldrig att män, inte ens män med städdille, förväntas bli jättetända av att hon går ut med soporna.
Och, om man ska fortsätta på det könstraditionella spåret, har det någonsin hänt att en kvinna får tipset att byta vinterdäck för att maken ska bli mer villig i sängen?
Finns det inte dessutom ett obehagligt element av köpslående i att byta prestation mot erotik: Går ut med soporna så kan jag ställa upp på sex?
Ja, vad säger det om synen på kvinnors lust? Något betingat av hushållsarbete, utlöst av doften av rengöringsmedel?
Och i så fall, vill kvinnor ha sex med vem som helst, oavsett utseende, charm, intelligens, bara han är en jävel med disktrasan?
Förmodligen inte. Förmodligen var det något helt annat än hans fallenhet för hushållsarbete som attraherade henne från början.
Men någonstans på förhållande-vägen fastnar många i att också det delade hushållsarbetet är hennes maktsfär. Möjligen är detta kvinnliga totalansvarstagande på utdöende, kanske blir det annorlunda för kommande generationer.
Men jag är inte säker. Häpnadsväckande ofta kan man höra unga kvinnor martyriskt beklaga sig över sambons husliga tillkortakommanden. Precis som de har hört sina mammor tala om flickornas pappor.
Hur många kvinnor provar då vägen att själva strunta i alla så kallade måsten? Hur många kvinnor pallar att bara ta sin hälft av ansvaret och inte dessutom chefa över vad mannen gör med sin hälft.
Lätt? Nä, att ge upp gamla revir och tankemodeller är knappast enkelt. Men det kanske åtminstone skulle vara lite roligare, att bara bry sig om hälften. Lite roligare att slippa relatera sitt sexliv till städning och kanske till och med unna sig att tycka att det faktiskt är roligare att få rosor än att han skurar toaletten.
MarieLouise Samuelsson är frilansjournalist.