Den 10 juni 2003. Per-Olof Karlsson lär inte någonsin glömma datumet. Det var då han blev friställd. Arbetslös. Han arbetade som administrativ assistent (”ja, du kan kalla det sekreterare”) på Hyresgästföreningen i Helsingborg).

P-O, som han kallas, flyttade upp till Stockholm. Till sambon som är bussförare. P-O gick kurser, inget ledde till jobb. En dag gick han ner till chefen på sambons bussgarage i Kallhäll. Jodå, skaffade han bara busskortet fanns det jobb.

— Jag körde buss på 70-talet i det militära, men det här är något helt annat.

Den slitna turistbussen rullar ut på trafikskolans stora garageplan. P-O sitter bakom ratten, på främsta passagerarsätet sitter Ulf Pehrsson, trafikskoleläraren.
— Ulf är bra. Han ”smyger inte med”, utan säger till. Gör jag något fel måste jag få veta det, säger P-O.

— Det här är det högsta körkortet. Man har ansvar för flera ton bil och kanske 50 människoliv. Det är det största ansvaret man kan få som körkortsinnehavare, säger Ulf.

Han kör själv turistbuss på sin fritid, för att hänga med, som han säger.

Det känns säkert att åka buss med Per-Olof. Han kör lugnt och lektionen går hittills utan ingripande från lärare Ulf.

Ulf kostar på sig att skämta och småprata, Per-Olof sitter tyst. Koncentrerad. Innan har han berättat att teoriprovet är avklarat.

— Jag satte 50 av 55 rätt, 44 är vad som krävs. Det kändes skönt.

Man förstår på kroppsspråket och blicken att det är en underdrift.

Uppkörningen är en dryg timme och består av 10 minuters säkerhetskontroll, 20 minuters funktionsbeskrivning och 45 minuters körning.

Därför övar man mest på området som ligger inom en radie av 22 och en halv minut från uppkörningsplatsen: längre kommer man inte.

— Du hade en läxa idag: Vad är kravet på vinterdäck?

Ulfs röst är uppfordrande och när P-O svävar lite på svaret och börjar blanda in kravet för vanliga fordon, inte bara bussar får han ett råd:

— Prata bara tung buss, annars får du pannkaka när du ska reda ut det. Herrarna i uniform kommer att fråga dig: Är du säker på det? Säg då som det är, du ska aldrig vara ”bergbom” om du inte är det.

P-O kör in i en rondell, något som inte är helt lätt när ratten sitter framför första däckparet.

— Du hörde väl på radion om damen i Mora? Hon sa: Det bästa med rondeller är att man alltid kommer tillbaka i dem.

Ulfs skämtande stör inte P-O, vänstersvängen sitter perfekt. Sakta kör han tillbaka till skolan.

— Det är mitt eget sätt att protestera mot Stockholmstrafiken, ler Per-Olof och kliar sig i skägget.

Veckan efter att vi träffat Per-Olof får vi beskedet att han klarat uppkörningen på första försöket.