Bakgrunden är att barngrupperna i förskolan från 1990 har ökat från i genomsnitt 13,8 barn till 17,2.

— Man har ställt två lagparagrafer mot varann, säger Marie Sedvall-Bergsten, undervisningsråd på Skolverket.

Paragrafen om plats ”i rimlig tid” och paragrafen om kvalitet har kolliderat och resulterat i för stora barngrupper.

— Man måste anpassa resursfördelningen och barngruppsstorleken efter behoven i större grad så att man säkrar kvaliteten, säger Marie Sedvall-Bergsten.

Riktmärket på femton barn är dock inte tvingande. Skolverket hävdar att det inte finns bevis för någon ideal gruppstorlek. Flera faktorer som t ex barnens ålder, personalens kompetens, andelen barn med annat modersmål ska vägas in. Färre än femton i gruppen kan vara lämpligt för de yngsta barnen.
I fortsättningen måste kommunerna kunna redovisa för hur man kommit fram till aktuell personaltäthet och gruppstorlek i varje förskola.

När det gäller kompetens bör kommunen sträva efter att anställa ”personal med pedagogisk högskoleutbildning inriktad mot barn i förskolan”. Kommunen bör ”ge all personal kompetensutvecklig efter behov i förhållande till förskolans uppdrag”. Orden barnskötare eller dagbarnvårdare finns inte med någonstans i de allmänna råden.

Råden utgår från rådande skollag och läroplan där arbetslaget har ansvar för barnets lärande, säger Marie Sedvall-Bergsten. Skollagspropositionen (2004/2005:119) som regeringen lagt kan innebära att skollagen ändras så att läraren får hela ansvaret.

— Vi kan inte ge allmänna råd utifrån annat än vad som gäller just nu, säger Marie Sedvall-Bergsten.

Hämta råden på www.skolverket.se