Invänta barnens frågor om katastrofen
Låt inte de minsta barnen se otäcka katastrofbilder på TV, råder Åsa Landberg. Hon är en av Rädda barnens tio barnpsykologer. Två av dem är på plats i Thailand för att stötta drabbade barn.
Åsa Landberg arbetar just nu med krisgrupper i skolor och förskolor men kommer också att ta emot enskilda barn med skräckupplevelser från katastrofen i Asien.
— Det handlar om starka, chockartade upplevelser. När barnet kommer till en trygg miljö kan såren läka. Men minnena finns alltid kvar. Man får räkna med en ökad sårbarhet för resten av livet, säger Åsa Landberg.
Inte bara barn som varit med om katastrofen är berörda.
Överallt på skolor och förskolor finns barn som råkat ut för hemska saker. Det kan vara flyktingbarn eller barn som utsatts för våld i familjen.
— För dem blir en sådan här händelse än mer levande, än mer stark än för barn som har en grundtrygghet, säger Åsa Landberg.
Hon tycker att man ska skydda de minsta från hemska bilder på TV. Det betyder inte att man ska dölja vad som händer i världen. Men barnen behöver inte ha de här bilderna på näthinnan.
Barn tolkar också det de ser på sitt eget sätt. Efter den 11 september ringde barn till Rädda barnens kristelefon och frågade hur många flygplan det var som körde in i skyskraporna, berättar Åsa Landberg. De hade sett de här bilderna gång på gång.
— Det allra viktigaste är att man inte låtsas som om inget har hänt, säger Åsa Landberg.
Som vuxen ska man försöka ge konkret information till barnen utan att pracka på dem fakta som de inte bett om. Sedan inväntar man barnens frågor. De kan till exempel undra om detta kan hända här i Sverige.
Barn som sett hur träd rycks upp med rötterna eller hus som rasat ska få förklarat för sig hur det kan hända. Men det finns ingen anledning att gå in på detaljer om inte barnen frågar.
Man ska tänka på att ta lite extra tid med barnen och finnas till hands för dem.
— Speciellt mindre barn pratar inte på beställning utan när de är mogna för det.
I förskolan är morgonsamlingen ett naturligt tillfälle att ta upp katastrofen. Om barnen förlorat en kamrat eller förälder är det bra om de får göra något konkret, man kan ha en liten ceremoni eller göra en teckning.
Sörjande barn kan bete på många olika sätt. En del kan verka helt oberörda.
— Det kan ta tid innan de reagerar. Att de inte gråter betyder inte att de inte sörjer, säger Åsa Landberg.
En vanlig reaktion hos sörjande förskolebarn är att de blir ängsliga och har svårt att lämna sina föräldrar.
— Det är viktigt att få igång de vanliga rutinerna både hemma och i förskolan. Men man får ha tålamod. Det är bra om föräldrarna kan vara med barnen på förskolan en stund.
Barn som upplever att alla omkring dem är förändrade kan få för sig att det som har hänt är deras fel.
— Det är svårt när alla tittar på en med sorg i ögonen. Det är viktigt att se till att de får utrymme att leka och vara glada också, säger Åsa Landberg.
Inför skolstarten ordnar Rädda barnen seminarier för personalen i hur man bemöter barn i kris.
Rädda barnen har också föräldratelefon dit man kan ringa (020 786 786) och krismail dit barn kan vända sig med sina frågor: kris@rb.se
Från Rädda barnens hemsida www.rb.se kan man ladda ner skriften ”Barns sorg”.