Laila Cullin vill vara en väckarklocka: det är inte enbart bra att vara överambitiös. För det kan slå tillbaka på parrelationen.

De ”duktiga flickorna” skriver till hennes spalt på levbattre.nu, Kommunalarbetarens hemsida. De kommer också tillsammans med sina män till Familjerådgivningen i Stockholm där Laila Cullin arbetar till vardags.

Hon har hittat en passage i deckaren ”Svek” av Karin Alvtegen som hon tycker precis illustrerar det hon talar om:

”Hon gjorde det som måste göras först och det hon verkligen ville göra ifall det blev någon tid över. Han gjorde tvärt om. Och när han gjort det han ville var det som måste göras redan klart.”

När kvinnan är för snabb, duktig, aktiv och kapabel kan mannen bli passiv, negativ, avståndstagande eller deprimerad.

Paren söker hjälp när kvinnan kollapsat av utmattning, ”gått i väggen” som man säger. Eller också när mannen, som i ”Svek”, har varit otrogen.

— Kvinnan står som ett frågetecken. Hon har gjort sitt bästa, ändå blev det fel. Hon har sett honom som ovillig och har inte förstått att hon bokstavligen måste dra sig tillbaka och låta honom göra saker på sitt sätt.

Han har inte letat aktivt efter en annan kvinna. Men han har känt sig misslyckad och otillräcklig i sin relation.

— Nu är han är lika chockad som hon. Han beskriver sig som en snäll kille som har låtit henne ta över och köra sitt race. Då var det lätt att trilla dit när han träffade en kvinna som visade intresse, säger Laila Cullin.

I flera brev beskriver kvinnan mannen som stor, stark och kapabel när de inledde sin relation. Sedan blev han inkapabel, passiv och pessimistisk.

— Då kan man undra vad som händer i relationen. De sitter inte i samma bil. Hon sitter i en annan, snabbare bil och kör ifrån honom när det gäller att klara av hemsysslorna.

Varför så många kvinnor är överambitiösa, har Laila Cullin inget svar på. Men hon tror att det hänger ihop med den tid vi lever i, där allt ska gå så fort.

— Vi tror inte att vi är tillräckligt bra som vi är utan jagar ständigt nya utbildningar, kurser, prestationer.

Förutom de gamla kraven på välstädat hem och nybakade bullar har nya tillkommit. Nu ska båda helst gå på gym 3-4 gånger i veckan och på pub efteråt. Man ska träffa vänner och ordna aktiviteter för barnen. Det är stor skillnad på vad man tycker att man bör hinna med jämfört med för 10-15 år sedan.

— Många par beskriver att de nästan aldrig är ensamma med varandra, säger Laila Cullin.

— I botten är det ett jagande efter bekräftelse. Jag tror att jag måste göra mer och mer. Till slut ska någon ge mig beröm.

I jakten på bekräftelse tappar jag perspektivet och ser inte längre min partner, säger Laila Cullin.

Samtidigt är unga par väldigt mycket bättre än förr på att dela hemsysslorna, anser Laila Cullin. Få kvinnor kommer idag till familjerådgivningen och klagar över att mannen inte gör sin del. — Nu blir det i stället allt vanligare att de kommer för att hon har kört på tills han är otrogen.

Laila Cullin betonar att det kan vara tvärtom också, att det är mannen som är för duktig. Det hon vill åt är obalansen: en tar allt utrymme i relationen och lägger beslag på att få vara den som är duktig och kapabel.

För att förstå känslan kan man tänka på den irritation man känner i andra sammanhang när man möter allt för stor duktighet. På arbetet, till exempel, eller i föreningslivet.

— När andra är duktiga sätter det i gång något i oss. Vi blir tvungna att förhålla oss till vår egen litenhet. Därför måste man i parförhållanden turas om att vara duktig. Duktigheten kan väcka ilska och aggressivitet hos den andra.

Båda ska få vara lata och ambitiösa, stora och små, duktiga och mindre duktiga.

Men hur ska den duktiga lägga band på sig när föräldramöten nalkas, present måste köpas till svärmors födelsedag, dammhögarna växer, tvättkorgen är överfull och chefen kräver övertid?

— Man ska inte bara lägga band på sig. Man ska också se det positiva: här finns ett tillfälle till vila. Den som är överambitiös måste vara beredd att klara att något inte blir gjort. Det är ju konsekvensen — att något inte blir gjort — som gör saken tydlig.

Svärmor får ingen present, barnens gymnastikkläder blir inte framlagda och mannens rena strumpor tar slut i byrålådan.

— Jag ska ge upp det jag är mest trött på. Men jag måste vara beredd på kaos under en övergångsperiod, säger Laila Cullin.

När kvinnan stoppar sitt race blir hon tydlig för mannen som en person med egna behov, egen kraft och egen vilja. Och han växer förhoppningsvis som man och känner kraft och potens.

— Vi kvinnor har svårt att släppa kontrollen. Vi vill slippa vara chefer hemma och vill att vår partner ska göra allt det vi förväntar oss ändå. Men det man tjatar och gnatar om måste man göra trovärdigt. Man måste våga stänga dörren och låta honom göra på sitt sätt.

— Vi vill i det längsta undvika en konfrontation. Men om vi mår jätteilla i kroppen måste vi få ut spänningen, säger Laila Cullin.

— Man måste göra sina inre känslor tydliga även om det kan vara obehagligt att sätta gränser runt sin person.

Laila Cullin tycker att pojkar och flickor på gymnasiet borde få en allmän upplysning om samlevnad och om att familjerådgivningen finns. Då skulle kunskapen finnas någonstans i bakhuvudet när man kör fast som vuxen.

Att sätta sig ner och diskutera vad man förväntar sig av förhållandet innan man flyttar ihop kan kännas alltför oromantiskt när man är mitt i en förälskelse.

— Man måste få vara ung och kär. Fantasier och drömmar måste få finnas intill den krassa verkligheten. Det ligger i vår mänskliga strävan att få bygga de där luftslotten, säger Laila Cullin.

— Vi bör vara medvetna om att vi styrs av inre starka bilder. De här bilderna skapas tidigt under påverkan av mamma och pappa, såpor och sagor. Vi sockrar och sötar och gör oss en bild som är behaglig.

Hon förvånas över hur stark den inre bilden av den lyckliga kärnfamiljen fortfarande är. Människor försöker skapa någon sorts variant av den i nya konstellationer med nya och gamla partners och egna och andras barn. Något som sällan fungerar.

Män och kvinnor har ofta helt olika bilder av hur ett förhållande ska vara. Vad man kan göra är att stanna upp och fråga sin partner om hur hans eller hennes inre bilder ser ut.

Att gifta sig eller inte är t ex en mycket större fråga än man kan tro, säger Laila Cullin. Kvinnor tycker ofta att giftermålet har ett symbolvärde. Män kan tycka att ”vi är väl moderna människor”.

— Det är två inre bilder som totalkrockar. Hennes bild kan ha formats tidigt, redan när hon läste sagor om prinsessor. Han vill ha lugn och ro, en trygg fast mittpunkt som inte blir en tjatande morsa.

Ibland när par kommer till familjerådgivningen säger den ena att relationen inte är bra. Den andra är förvånad över partnerns missnöje. Han eller hon har inte märkt de signaler partnern har skickat.

— Så gör vi i stort och smått i alla relationer. Försök att berätta vad du känner. Din känsla är unik för dig och ingen har rätt att ifrågasätta den, säger Laila Cullin.