Jens Orback är en färsking som minister och saknar erfarenhet från att sitta i riksdagen. Det hindrar inte att han fått ansvar för flera viktiga ansvarsområden. Han valde att tacka ja till jobbet som minister för jämställdhet, integration, demokrati- och storstadsfrågor för att han tror att han kan uträtta något.

Hur har du tänkt att prioritera?

— Att jag är demokratiminister och minister för mänskliga rättigheter — det bildar själva basen i mitt arbete. Det är väldigt många frågor, men jag känner mer och mer hur mycket de hör samman.

Är det ett problem att så många och viktiga frågor samsas hos en och samma person?

— Det är mycket, men det var inte föremål för en förhandling när jag fick frågan om jobbet.

Vad vill du ta tag i först?

— Jag har jobbat rätt länge med jämställdhetsfrågor så de är inte lika svåra för mig att komma in i. Det som jag nu vill ta tag i ordentligt är integrationsfrågorna, där jag har ansvar från det att man får ett ja vid en asylprövning.

Vad vill du göra först inom det området?

— Jag vill komma med rätt omfattande förslag kring etableringstiden efter det här ja:et. Hur kan vi få det att bli mer centrerat kring arbetsmarknadsfrågor? Hur kan vi hitta initiativ som gör att man inte nödvändigtvis kommer dit där det finns lediga bostäder utan där chanserna för sysselsättning och bra skolgång är bättre?

Vill du kunna styra det på något sätt?

— Jag vill inte styra det men jag vill se om man kan hitta olika sätt att stimulera. Jag är rädd för uttrycket ”styra det” för jag ser inte framför mig att vi ska ha några murar.

Fast det handlar väl om bidragen ska vara villkorade på något sätt — är du främmande för det?

— Nej, det vill jag också pröva. Man har en sån modell i Norge, att man ger lite mer till den som flyttar dit där chanserna till sysselsättning och utbildning är bättre. Men jag kan inte låsa mig för något sånt nu. Svenska flyktingar är rätt välutbildade och under en period har de varit mer välutbildade än genomsnittligt i Sverige, så det gäller att snabbt ta tillvara den kompetens som finns. Inte minst att också på individnivå se att de får utlopp för allt sitt kunnande. Och där ser vi ju över diskrimineringslagarna.

Om man ser att det finns diskriminering, vad kan man göra åt det?

— Vi måste hela tiden ha den bästa lagstiftningen. Nu tittar vi på om vi till exempel ska ha positiv särbehandling. Där vill inte jag ta ställning än, för det har så många bottnar så det måste vara väldigt genomtänkt.

— Vi satsar pengar för att titta på hur människor med en utländsk bakgrund snabbare kan komma in i arbeten, man kan till exempel ge resurser till ams, som gör att man kan ha utvärdering av yrkeskunskap förlagd till arbetsplatsen, att man har prova-på-platser för dem som har en utbildning, alla möjliga såna försök som gör att folk kan komma in och visa vad de kan. Det görs rätt mycket, men jag tror att vi måste göra mycket mer.


Nyss kom en rapport som visar att utanförskapet i Sverige ökar och att det är knutet till särskilt utsatta områden. Hur vill du komma tillrätta med segregationen?

— Integration och högre sysselsättning för invandrare är ytterst viktiga frågor. Vi ska fortsätta vårt arbete genom att från början fokusera på sysselsättning och utbildning. Det handlar om att ta tillvara de lyckade exemplen i storstadssatsningen och göra inrikespolitik av dem. Det gäller bland annat samarbete över myndighetsgränserna, till exempel mellan försäkringskassan, socialförvaltningen och arbetsförmedlingen.

Vad är din största brist som integrationsminister?

— Är man vit, heterosexuell medelålders man saknar man en del kroppsliga erfarenheter av diskriminering. Men då får man ha en bra inlevelseförmåga.

Vad tycker du om det så kallade RUT-avdraget (skattelindring för renhållning, underhåll och tvätt)?

— Jag ställer mig skeptisk till så specifikt riktade lösningar som det man kallar pigavdrag, att vi permanent ska använda våra skattemedel till att subventionera en viss grupp. Jag gillar inte det.

Men du är för en utvidgad tjänstesektor?

— Precis som i andra länder kommer det att bli en växande sektor och det tycker jag är bra.

Du har sagt att du tycker att det är ett bra alternativ för flyktingar som kan ”baka bröd, sy, passa barn och städa”. Varför tycker du inte att deras kunskaper bör tas tillvara på andra sätt?

— Får jag berätta om livet som minister… I en huvudsats sa jag att de flesta som kommer hit har mycket hög utbildning och att det är en katastrof att inte deras kunskap tas tillvara. Men vi måste också söka allas kunskap, även den som har små, ringa kunskaper ska också i möjligaste mån få utlopp för dessa. Så sa jag.

Kommunal driver rätten till heltid. Bör den rätten lagstadgas?

— Det är väldigt mycket en jämställdhetsfråga. Om man är underordnad i det att man inte har samma rätt att försörja sig, man är beroende av någon annan inkomsttagare, det är en del av en underordning som jag vill arbeta emot.

Men vill du ha en lag om rätt till heltid?

— Jag tycker det är bra att man tittar på det.

Det är inget riktigt svar…

— Jag har lärt mig att bli vagare nu, efter allting. Jag tycker att det låter som en bra lag.

Hur vill du dela upp föräldraförsäkringen?

— Jag vill hitta modeller där vi kan knyta mer till pappan. Jag sitter i en grupp tillsammans med andra socialdemokrater för att tänka fram såna modeller. Jag skulle vilja att papporna tog ut mer. På sikt skulle jag vilja att vi hade ett jämnt uttag för det skulle betyda enormt mycket för den strukturella diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden. Hur man sen tar stegen det har jag inte bestämt mig över.

Vad är din egen förklaring till att det blåst så mycket kring dig sedan du tillträdde?

— Ja du… Jag tror att det handlar om att jag har varit aktiv i jämställdhetsdebatten och det har tolkats som att jag vill prioritera mäns rättigheter, det vill jag inte alls. Jag vill prioritera kvinnors rättigheter, men inte på bekostnad av männen. En annan förklaring är att det kan vara provocerande att jag är man. Och att jag kanske är bekant sen tidigare.

Spelar det någon roll om jämställdhetsministern är man eller kvinna?

— Ja, det tror jag att det gör. Jag tror att det kan vara en brist att inte ha en kroppslig erfarenhet av diskriminering, jag tycker att det är en bra erfarenhet att ha det. Sen måste man då som man kanske visa extra tydligt i resultat, alltså att kraven är större, och så har det väl varit för kvinnor genom alla år på nästan alla andra poster. Så nu får jag lära mig hur de har haft det.

Vad gör dig till en bra jämställdhetsminister?

— Det skulle väl vara att jag också i mina andra yrkeserfarenheter har varit rätt resultatorienterad, det får man bedöma om några år.

Har alla män ansvar för kvinnors underordning?

— Ansvar har vi alla. Vi har ansvar för de orättvisor vi känner till, tycker jag. Antingen är man en del av orättvisorna eller så gör man något åt dom. Jag har värjt mig mot ordet kollektiv skuld, jag tycker att det är svårt att peka ut att du är skyldig till det som den här mannen i en annan stad just begick, det har jag svårt att se.

Du tycker inte att man måste synliggöra för männen själva att de är en del av en överordning?

— Absolut, dom är en del av de strukturerna. Att mannen är överordnad är en strukturell överordning, då handlar det om lika lön för likvärdigt arbete, det handlar om representationer i styrelser, om sexualiseringen av det offentliga rummet, om prostitution. Inom alla de områdena måste vi arbeta för ett mer jämställt Sverige med lagstiftning och information.