För tio år sedan försvann en rättighet som polska kvinnor haft i 40 år. 1993 infördes anti-abortlagen och i ett slag förlorade de polska kvinnorna rätten att själva bestämma över sina kroppar.

När kommuniststyret försvann skulle människorna bli fria. Men Polen gick från kommunism till katolicism och nu är det kyrkan och påven som har den informellamakten.

Lagen betyder inte bara ett i det närmaste totalt förbud mot aborter och undermåliga preventivmedel. Med den försvann också sex- och samlevnadsundervisningen från skolan.

Polen är med sina 40 miljoner invånare lika stort som alla de andra nya medlemsstaterna tillsammans. I maj 2004 blir Polen medlem i EU. Men Polen får även i framtiden behålla sin hårda abortlagstiftning.

— Lagstiftningen handlar om katolska kyrkans makt och påvens syn på sexualitet och abort. Politikerna sålde våra rättigheter till kyrkan. Lagen var en gåva till påven.

När vi blev ett fritt land fick oppositionspolitikerna stöd av kyrkan och sedan dess har kyrkans värden hamrats in i folks medvetande från alla håll. Från skolan, från media, från politiker, säger Wanda Nowicka, som arbetar för kvinnors rättigheter i FN och i Federation for Family Planning i Polen.

I sina skolböcker får de polska skolbarnen lära sig att alla preventivmedel är omoraliska. Om man trots det använder sig av skydd, bör man veta att det minskar tillfredsställelsen och attraktionen mellan ett par. Det är primitivt, samvaron blir mekanisk och dessutom fördärvar det den fysiska hälsan. P-piller ger cancer. Fantasihistorier med katolska kyrkan som ursprunglig avsändare.

Jadwiga är en warszawabo i 60-årsåldern och flitig lyssnare på den katolska radiokanalen ”Maria”. Som 95 procent av polackerna är hon katolik, om än en av dem som är mer konservativ
— Det är ingen som berättar vad som händer efter en abort. När barnet tas bort blir det alldeles tomt inne i kvinnan och där börjar det ofta växa cancer. Det gör att kvinnan kan hamna i himlen väldigt fort.

Liksom påven och kyrkan anser hon att abort är mord på ett ofött mänskligt liv. Eftersom påven säger att staten inte ska döda sina barn är det viktigt att aborter inte finns, menar hon.

Hon är en rar dam som tagit till sig merparten av kyrkans anti-abortpropaganda. Vilken hon gärna delar med sig av. Som att många av kvinnorna som gör abort blir galna. Eller att man i Frankrike och övriga Västeuropa transplanterar lever och hjärtan från aborterade foster — resterande delar används till smink och krämer.

Vi träffas i köket hemma hos hennes granne Alicia vars 27-åriga dotter Anna också är hemma. Anna har ett bra jobb på en bank. Har läst ekonomi i Finland där hon har kvar sin pojkvän. En välutbildad, modern kvinna. Vacklande i abortfrågan.

— Jag tror inte att jag någonsin skulle göra abort, inte ens när jag var yngre. Jag vet inte någon jag känner som har ångrat att de behållit sitt barn. Därför borde det inte vara helt lätt att få abort. Samtidigt tycker jag att det är en privat fråga som alla borde få bestämma själva. Det ska inte vara upp till lagen. Drömmen vore att det fanns sexualundervisning så folk vet vad de gör när de tar abort, säger Anna.

Hon konstaterar att man i Polen är väldigt mån om ”barnet” (fostret). Det är inte kvinnan som är huvudperson när det gäller aborter.

Professor Malgorzata Anna Packalén vid Uppsala Universitet menar att det polska samhället främst ser kvinnan som mor.

— Den kommunistiska totalitära regimen ersattes egentligen av den katolska. I och med att kommunismen föll, fick kyrkan en väldigt stark ställning i Polen och kyrkan har sett till att använda sig av den.

Hon tror att det har haft en ”enorm betydelse” att påven själv är polack och att det har bidragit till hur det ser ut i Polen idag. Kyrkan kom under kampen mot kommunismen att ses som en nationell befrielserörelse. Fackföreningsrörelsen Solidaritet var tätt knuten till kyrkan och anti-abortfrågan är en av deras högprioriterade frågor sedan 1980-talet.

— Kyrkan manipulerar samhället och det är framför allt kvinnorna som har blivit lidande. Det handlar om en enorm indoktrinering och mycket skrämselpropaganda. Jag tycker faktiskt att det har blivit värre de senaste åren. Jag var i Polen i somras och blev skrämd över vad jag hörde, säger Malgorzata Anna Packalén.