I gryningens stillhet,

hördes morgonrodnadens sjunga

en sång för sin längtan

med månens skimmer i sin andedräkt.

En glänsande pärla, tyngd av sin vattendroppe

klamrade sig fast vid min öppna hand.

En väntande löfte i en flyktig stund

som darrade i sin återhållsamhet.

En fuktig florlätt skönhet,

som klädde av sig naken inför livets oblyga ögon,

dold av dimmornas genomskinliga kärleksband.

Med egendomligt vemod i avskedsord

föll morgondaggen ur min hand

och utkämpade sin sista inre strid.

2003-06-15

ur ’Årstidernas kalender, Maj: Kap:IV’