i en blå dal

där ån rinner mellan kullarna och berget

rinner våra skratt längs stigarna

vi klättrar nära himlen

papporna har hakat fast husen i branterna

det är före radhusens och mammornas tid

långt borta ligger stan

vi ser taken från soptippen

skogen är vår

vi besitter gläntor och dungar

våra skepp löper i bäckarna

och vi härskar över fåglarna och ekorrarna

hararna med granris i halsen är skogvaktarns

han äter dom till middag

vi är kristna och dom själlösa

det är som det ska

snåren med hål i

är tomrum skapade för tillflykt och tortyr

vi viskar lösenordet och kryper in med plåtlådan

när glasspinnarna slipats i änden

ska beslutet fattas

det handlar om det som ligger bortom

där ingen varit och Dom finns

går vi dit kommer vi aldrig tillbaka