Det är främst två situationer i Dittes historia som man hade kunnat göra något åt. Det anser barnpsykiatern Agnes Hultén efter att ha tittat igenom Dittes journaler.

Den första är när Ditte skrevs ut från sjukhuset efter sitt första självmordsförsök utan att föräldrarna fick underrättas. Den andra är när hon uteblev från en avtalad tid på PBU (Psysisk Barn- och Ungdomsvård) utan att någon reagerade. Drygt fem veckor senare tog Ditte sitt liv.

Samtidigt säger Agnes Hultén:

— Det är inte uppenbart att någon har gjort ett jättestort fel.

Agnes Hulténs tes är att det var många små saker som tillsammans ledde till Dittes död. Av journaler och vittnesmål framgår att Ditte strax före sitt självmord var djupt deprimerad. En olycklig omständighet är att den skolkurator som Ditte hade god kontakt med slutade. En annan är att föräldrarna bodde långt borta. Hon träffade dem bara på loven och lyckades då visa upp en glad fasad.

— Det är tufft att åka hemifrån när man är så ung och det är inte säkert att man växer sig starkare, säger Agnes Hultén.

Någon dag innan hon tog sitt liv sa Ditte till en vuxen att hon hört att ”de som begår självmord är färdiga här på jorden”.

— Om en nittonåring säger så måste man fråga: ”hur tänker du då?” Stegvis kan man sedan gå vidare innan man kommer till frågan: ”har du tänkt ta ditt liv?” säger hon.

Föräldrarna har det juridiska ansvaret för sitt barn till dess att det är 18 år. Hade Ditte varit hennes patient skulle hon ha underrättat föräldrarna vid det första självmordsförsöket. Samtidigt kan hon tänka sig in i läkarens överväganden. Föräldrarna befann sig långt borta. Då är det svårt att ordna akuta möten. Och det var ingen absolut skyldighet för sjukvården att kontakta föräldrarna.

Det är inget lätt beslut för en läkare att gå emot den unges vilja. Tonåringen kan också bagatellisera självmordsförsöket på ett övertygande sätt. Och hon kan begära sekretess redan från 15 år i vissa fall, till exempel efter en abort.

En sista utväg om den unge vägrar att låta sjukvården ta kontakt med föräldrarna är att engagera socialtjänsten. Den möjligheten finns om personen är under 21 år och livet står på spel.

Timmarna efter ett självmordsförsök är avgörande. Det är då det är möjligt att få patienten att inse att detta är så allvarligt att föräldrarna måste få veta, hävdar Agnes Hultén.

Om inte föräldrarna är på plats måste det finnas ersättare. Det kan vara en släkting eller någon vuxen i skolan. Några få invigda kan ta ansvar för att rapportera så att doktorn får veta hur patienten mår från olika källor.

— Man gör ett litet skyddsnät för den närmaste tiden, säger Agnes Hultén.

Under dessa första timmar kan man kalla till ett krismöte med anhöriga, vård- och skolpersonal. Många röster får berätta för den unge om allvar och hopp efter det som hänt.

— Man ska gärna ta i: ”om du vore vuxen skulle du vara sjukskriven nu!”.

Ofta blir tonåringen lugnad, hon får en förklaring till varför hon inte kan sova, till exempel. Hon får veta att hon har en depression, det finns mediciner och samtalshjälp och man kan bli bra. Om föräldrarna ännu inte vet vad som hänt bör man se till att de engageras så snart det går.

Efter sitt första självmordsförsök hade Ditte ett långt samtal med en psykolog på PBU. Psykologen gjorde bedömningen att det inte fanns någon akut risk för självmord. Agnes Hultén antar att Ditte vid denna tidpunkt inte var deprimerad. I så fall skulle hon ha fått fortsatt vård. Helt enligt reglerna lade psykologen över ärendet på skolkuratorn men ringde flickan två gånger för att fråga hur hon mådde.

Agnes Hultén betonar att detta är ett ärende för skolhälsovården. Samtalsterapi och stöd kan ligga hos skolkuratorn. Psykiatrin ska finnas med som konsult. Kommunikationen mellan psykiatri och skolhälsovård är viktig. En skolkurator som är orolig för en elev kan ta med henne till psykiatrin för ett samtal. Hon kan också ta initiativ till ett krismöte med det närmaste nätverket

En kritisk punkt i Dittes historia är när hon på uppmaning av skolkuratorn ringde till PBU i januari i år och bad om hjälp. Uppenbarligen mådde hon nu mycket sämre. Hon fick en tid en vecka senare men dök aldrig upp.

En vecka är normal väntetid om inte fallet är akut. Vid ett sådant telefonsamtal bör frågan ställas: ”har du tidigare försökt ta ditt liv?”, säger Agnes Hultén.

Den som tar emot samtalet bör också kolla om det finns journaler. En tonåring som tidigare har försökt ta sitt liv är en ”blåljuspatient” enligt Agnes Hultén:

— Jag tycker att man genast borde ringt skolkuratorn och sagt att flickan inte har kommit. Om skolan har en fungerande skolhälsovård så reagerar de direkt.

Agnes Hultén betonar att föräldrar inte får ge upp för att de blir avvisade av sina halvvuxna barn. Man ska fortfarande ha föräldraansvaret. Vi måste lägga oss i mera, göra klart för barnen att om de inte berättar om hur de mår så skaffar vi oss information på annat sätt. Det är viktigt att ställa detaljerade frågor om mat och sömn.

— Vi har en svensk uppfostringskultur som går ut på att från det barnen är små så vill vi att de ska klara sig själva. I stället för att ta bråk med sin tonåring så drar man sig undan, säger Agnes Hultén.

När det gäller stödet till föräldrarna efter en ung människas självmord anser Agnes Hultén att det i det akuta skedet främst är en sak för släkt och vänner, men även distriktssköterska, husläkare, präst eller hemsjukvård. Det fungerar säkert bättre på landsbygden än i storstaden, tror hon. Telefonkontakt med psykolog och lugnande medel som Dittes mamma fick tycker Agnes Hultén låter ”lite patetiskt”.

— Samtal med vuxenpsykiatrin kan komma i ett senare skede. Detta är en så svår sorg att man kan behöva mer hjälp än vad närmiljön kan ge, säger Agnes Hultén.

Om en känd patient från psykiatrin tar sitt liv har psykiatrin ett ansvar för de anhöriga.

Agnes Hultén har doktorerat vid Karolinska Institutet i Stockholm i ämnet ungdomar och självmordshandlingar. Hon har också varit med om att utarbeta riktlinjer för vård och behandling av självmordbenägna barn och deras familjer, dels för skolan och dels för sjukvården. Riktlinjerna för skolan, som just lagts ut på nätet, är ett världshälsoprogram (WHO) som ska gälla för hela världen.

Riktlinjerna för vården ska snart läggas ut. Det är viktigt att alla känner till tecknen när en ung människa riskerar att begå självmord. Vuxenvärlden har ett delat ansvar för Dittes död, anser Agnes Hultén.

— Rutiner i vården och kunskap hos allmänheten måste gå hand i hand. Vi måste fråga och bry oss. Här blev det för mycket tystnad. 

Fotnot: Riktlinjer för att hindra självmord bland unga finns på www.ki.se/suicid

Nationellt centrum för suicidforskning

Box 230, 171 77 Stockholm

SPES, (Suicidprevention och Efterlevandes Stöd) har telefonjour alla dagar 19.00-23.00 på 08-34 58 73.