Våren borde vara ljus och ny

men det känns som morgonen aldrig kommer att gry.

Vi har det svårt vi två trasiga själar

att finna en gemensam ro och gemenskap på livets svåra vägar.

Detta kan vara ett farväl, jag gråter

känner mig tom och rädd

efter tre år får jag ej se dig åter.

Jag trodde vi skulle ha barn en dag

men min nacke och ditt jobb var tungt

att bara lasta av.

Mycket jag förstört min vän med ord

för att dig såra och för att du ska se

att jag också funnits på din jord.

Trygghet hade du svårt att ge,
trodde att det räckte med att bara ha mig i
ditt hem,
jag ville ju mer min vän.

Pengar jag kanske inte har och med en skör själ är man oberäknad

du ringer inte utan straffar mig

Tack min älskling för det goda du gav

att du inte gått

utan enstaka gång stannat kvar

Jag förstört mycket men det har du gjort med

och jag ville att du skulle stannat här

inte gått då jag grät eller var vred.

Hoppas du kommer möta någon en dag

jag tycker om dig ännu och vill bara

inte ha ont och någon gång vara glad

En del av mig lämnar jag kvar

Ett leende från den person

jag en gång var.

Petra