Några siffror i ett reportage i Kommunaktuellt (nr 5-2002) visar på en förskräckande utveckling. Barngrupperna har blivit större och de vuxna färre. 332 000 barn är inskrivna på fritids — mer än tre gånger så många som 1991. Då var det 8,3 barn per årsanställd — nu är det 17,8! På fritidshemmet Folkparksskolan i Norrköping är det två fritidspedagoger på 45 barn!

Skolverket är kritiskt till utvecklingen, som de delvis skyller på — skolan! Skolledningarna är ointresserade och förstår inte att ett bra fritidshem behövs för att barnen ska lära och utvecklas. Barn som har det bra ”klarar” sig ändå. Men utsatta barn får ingen kompensation för en torftig miljö hemma. Forskning visar att det som räddar sådana barn är just goda vuxna i närheten som visar intresse och bryr sig om.

Alla barn i stora barngrupper får för lite träning i att ta hänsyn, visa solidaritet och medkänsla. Det som fritidspersonal kan och vill satsa på.

Skollagen talar om att skolbarnomsorgen ska erbjuda barnen meningsfull fritid och stöd i utvecklingen. Det ska finnas personal med sådan utbildning och erfarenhet att de kan ge barnen god omsorg och god pedagogisk verksamhet. Barngrupperna ska ha lämplig sammansättning och storlek. Och så vidare.

Mer personal, mindre barngrupper och bra lokaler ger gladare barn och mindre mobbning. Beslutsfattarna behöver läsa lagen och följa den.