Så här skriver hon: ”Jag kommer att sluta inom vården efter 12 år och en undersköterskeutbildning (bekostat själv) och 3 arbetsolyckor, svåra. Ingen bryr sig och den låga nivån inom vården bör diskuteras och de flesta arbetsledare och chefer bytas ut. Arbeta med kvalitet är tydligen inte tillåtet. Jag uppmanar er som klagar, byt jobb, ni kan annat än att vårda andra, ta hand om er själva först. Det skall jag göra i fortsättningen och återgå till databranschen, trots att jag trivs så bra att arbeta med människor. Tack och hej.”

Sophies insändare formulerar i ett nötskal det kommunala dilemmat inför framtiden: Hur bli en attraktiv arbetsgivare för både de trogna medarbetarna och alla nya som behövs? Inom en tioårsperiod ska kommunerna nyanställa 600 000. Så många krävs om de ska klara uppdraget till medborgarna konstaterar Kommunförbundet i en ny rapport.
Sifo har frågat 4 000 anställda. Det som kommer fram är gamla sanningar:

De flesta tycker arbetet är meningsfullt. Däremot känner kommunanställda för dåligt stöd från organisationen och sin chef. Det är för lite personlig utveckling, för lite förnyelse. Och för kommunalarna handlar det om att få befogenheter, dvs mer makt över den egna vardagen, få stöd för nya idéer och högre lön.

Två av tre kommunanställda upplever kommunen som en oattraktiv arbetsgivare men de flesta stannar ändå, för att inget annat finns. Många fler tycker sig ha funnit sin plats bland de privatanställda (45 jämfört med 28 procent i kommunerna) och antalet som stannar mot sin vilja är betydlig färre (22 procent jämfört med 47 i kommunerna).

Endast tolv procent av alla kommunanställda ser ett egenvärde i att vara anställd av en kommun. En häpnadsväckande låg siffra! Mest negativa är högskoleutbildade kvinnor och yngre, mest positiva är ingenjörer och vårdanställda. Ingen grupp, förutom kommuncheferna, når upp ens till genomsnittliga trivselvärden för privatanställda.

Sammantaget ger den egna undersökningen, som de själva skriver, ”en ganska dyster bild av kommunernas attraktionskraft som arbetsgivare. Föreställningarna bland kommun- respektive privatanställda om hur det är att arbeta i en kommun kontra i ett privat företag är till kommunernas nackdel.”

Att byta jobb och hitta något bättre är inget negativt. I synnerhet unga måste få prova sig fram och skaffa erfarenhet av olika arbetsplatser. Men om kommunerna blir arbetsgivare man väljer i brist på annat och som man stannar hos för att inget bättre finns kan kvalitén i välfärdstjänsterna bli oacceptabelt låg. Och då blir vi alla förlorare.