Behöver vi en ÄldrO?
LEDARE: Om man trivs på jobbet är 71 år ingen ålder. Gun Gustafsson arbetar på Ikea, hon dansar gammaldans tre-fyra gånger i veckan och känner att hon har mycket kvar att ge.
Gun, som intervjuas i LO-tidningen (27-01) är en ovanlig pensionär. Även om vi blir friskare och den som arbetar längre får mer pension så är de flesta av oss trötta på att jobba vid 60. Tre av fem vill gå i förtid, enligt Riksförsäkringsverkets undersökning.
Andelen äldre på arbetsmarknaden har blivit färre de senaste tio åren, även om Sverige fortfarande ligger mycket bra till om vi mäter oss med övriga länder i världen. 1990 arbetade 64,7 procent av de svenska kvinnorna i åldrarna 55-64 år, 1999 var det cirka 61,1 procent. Motsvarande siffror för männen är 74,4 procent 1991 och 67,1 år 1999. Allra minst arbetar äldre kvinnor i LO-yrken. De är sjukare och de arbetar oftare deltid. Det är i denna grupp de långa sjukskrivningarna ökat mest under 90-talet och mest ökar sjukskrivningarna hos ”överlevarna”, de som inte sas upp under 90-talet, inom vård och omsorg.
Kommunerna har redan personalbrist. Men här är arbetsvillkoren fortsatt dåliga. Deltiderna och timanställningarna minskar inte. Arbetsmiljön blir inte bättre. Därigenom minskar kvinnors möjligheter att arbeta till ordinarie pensionsålder, att gå upp i tid — och även att få en bättre lön! Denna utslagning bidrar alltså till att öka inkomstklyftorna mellan män och kvinnor, konstaterar LO i sin nya rapport ”Att åldras på arbetsmarknaden — politik för ett helt arbetsliv”.
Den innehåller ett helt batteri med förslag. Det ska bli svårare att falla ur arbetslivet och lättare att komma tillbaka. Stärkt arbetsrätt, ökad tillsyn av arbetsmiljön, ökad möjlighet till återhämtning, förkortad arbetstid och chans till nedtrappning av arbetstiden efter 60 är några av dem. Ansvaret vilar på den offentliga politiken lika väl som på arbetsgivare och fack, skriver författarna, Martin Hedenmo och Ulrica Ödling.
Mycket av detta är nödvändigt. Men kanske behövs ännu mer?
Över 70 procent av arbetsgivarna anställer sällan eller aldrig en person över 50 år. Varannan arbetsgivare anser att äldre har svårare att ta till sig förändringar på arbetsmarknaden. Det visar en ny studie från Riksförsäkringsverket. Sådana attityder låser in folk. De stannar kvar på arbetsplatser de helst vill lämna. 36 procent fast anställda och 62 procent tillfälligt anställda vill byta jobb men tycker sig sitta fast, enligt en studie från Arbetslivsinstitutet. Detta ökar risken för stress och arbetsskador och minskar möjligheterna att arbeta till normal pensionsålder.
Ett förbud mot åldersdiskriminering i lagen förstärkt med en egen ombudsman, en ÄldrO, skulle kanske öppna arbetsmarknaden och öka möjligheterna att åldras och utvecklas på samma gång.