Du skriver att din man brände ut sig förra året och att det var jobbigt för både honom och dig.
Vilken hjälp fick du i detta jobbiga? Var du stor och stark och duktig då och har sedan fortsatt med det?

Alla dina känslor kom tillbaka, skriver du, när du insåg att din man vill gå ut och dricka öl och att du måste ta hand om barnen. Vilka känslor är det? Jag tror det är viktigt för dig att identifiera de känslorna och ta dem på allvar.

I ditt brev tycker jag att jag hittar många formuleringar som andas ilska, besvikelse och kanske bitterhet. Du tycker det är orättvist att du får ta hand om barnen på kvällen och att han dessutom är bakfull nästa dag. Du får ingen uppskattning, men får däremot höra att du är negativ. Du blir sårad när han väljer kompisen framför dig.

Varför agerar din man som han gör?

Flyr han från någon som ger honom dåligt samvete? Det kan vara knepigt att komma tillbaka och självklart dela ansvar för hem och familj efter en period av till exempel sjukskrivning. För att bryta ett destruktivt mönster där din man flyr bort till kompisar och du blir mer och mer anklagande eller kanske martyr, tror jag ni behöver hjälp av en tredje person, exempelvis en familjerådgivare, för att se vad ni gör med varandra. (Se för övrigt min kolumn denna månad!)