Där äter turister och New Yorkbor bagels och donuts, dricker cola och jättemuggar med svagt kaffe eller avnjuter utsikten vid cocktails och en dyrare lunch.

Det är här man köar längs rader av souvenirförsäljare för att ta färjan ut till ön där fransmannen A Bartholds staty av frihetsgudinnan höjer sin arm mot himlen. Det är här man kliver av sin rundtursbuss och bara hundra meter därifrån låg World Trade Center, med två av världens högsta torn, 110 våningar höga.

I dag grus och aska efter 4 samtidiga terroristattacker, där tusentals människor dött.

400 poliser och brandmän har avlidit under räddningsaktionen. En solig, vacker eftermiddag förvandlad till namnlös fasa.

Denna tisdag i september skulle jag titta på serien Vita huset i TV. Den har utgått.

I stället ser jag skrikande människor rusa ner mot vattnet i vild flykt. Det känns kusligt, overkligt att själv ha suttit just där, trygg och sävlig i solgasset, en lika vacker dag och bestämt sig för att strunta i att gå upp i de där tornen, trots allt.

Vi tog ett par kort i stället. Att steget mellan obekymrat lugn och kaos är så kort är en läxa för oss som aldrig upplevt krig. Den naiva tillförsikten har definitivt rasat med World Trade Center.
Manhattan skyline, som den kan ses ombord på färjan mot Frihetsgudinnan, kommer aldrig mer att bli sig lik.