Det verkar nästan som om det här skulle vara negativa krav som ställs på människor. Men alla njuter väl av att få utvecklas i sitt arbete. Ingen har väl någonsin velat ägna ett helt arbetsliv åt samma okvalificerade uppgifter. Frågan är snarare vilka möjligheter till kompetensutveckling som ges på olika arbetsplatser och hur olika yrkesgrupper samarbetar och delar med sig av sina kunskaper.

Sjukvården är speciell i det här sammanhanget genom att den är så hierarkisk och det finns regler för vem som ska göra vad. Det innebär att man när man är färdig med sin utbildning som undersköterska eller sjuksköterska så förväntas man behärska allt som tillhör yrkesrollen men det finns inte något utrymme att tillföra arbetsmoment senare.
Undersköterskor som genom många års arbete har lärt sig att göra egna bedömningar av sådant som egentligen ligger under sköterskornas ansvarsområde har till exempel små möjligheter att använda de kunskaperna.

På mina första jobb som sjuksköterska hade jag enormt stöd av erfarna undersköterskor. Genom alla patienter de hade träffat och alla sår de hade sett hade de självklart kunskaper som jag endast som hade läst om problemen teoretiskt och varit ute på några praktikplatser inte hade hunnit skaffa mig. Ändå måste de fråga mig om hur ett sår skulle läggas om.

Inom alla yrken där man måste ha formell behörighet för att utföra arbetsuppgifterna borde det finnas möjligheter att stegvis utöka sina befogenheter. Kunniga undersköterskor borde till exempel kunna skaffa sig en behörighet i såromläggning eller annat område som de skulle kunna ta med sig från arbetsplats till arbetsplats.

Men samtidigt som man i samhället i stort diskuterar kompetensutveckling så verkar utvecklingen för undersköterskor gå i motsatt riktning. Tidigare fick undersköterskor ge insulinsprutor. Den befogenheten har nu tagits ifrån dem. Numera ska sjuksköterskorna göra det jobbet.

Att ta sin insulin i tid är någonting som de flesta patienter klarar av på egen hand. Människor som har hemsjukvård eller hemtjänst och känner sig osäkra kan dock få hjälp med detta. Varför undersköterskor med sin utbildning inte skulle klara av det som folk normalt förväntas göra själva är för mig en gåta.

Inom vissa ansvarstyngda yrkesområden är det viktigt att de som arbetar har formellt behörighet. Men vi får inte låta detta bli ett hinder för människor med vilja och förmåga att utvecklas inom sitt yrke.

Nalin Pekgul kom till Sverige när hon var 13. I dag sitter hon i socialdemokraternas partistyrelse.

Kommunalarbetaren nr 16 2001