Det säger Jens Ärlebrandt, en av Räddningsverkets tre observatörer på plats i det attentatsdrabbade New York. Han är förvånad över att dödssiffran kunde bli så hög.

— Antagligen tog man större risker på grund av att det fanns så många människor att rädda.

På ett drygt fyra hektar stort område ligger högar med material från de kollapsade skyskraporna och runt omkring står hus med krossade fasader. Speciella grupper vakar nu över dessa intilliggande hus så att inte de också rasar och riskerar livet på de 2 000 personer som är engagerade i räddningsarbetet.

Tom Wilkes, brandman vid en station på 19th Street på Manhattan, är en av räddningsarbetarna.

— Vi försöker behålla fattningen och göra vårt jobb så gott vi kan, berättar han och mer än så vill han inte säga.

Jens Ärlebrandt förklarar att stämningen bland räddningspersonalen är väldigt speciell.

— Det är en blandning av hopp och utmattning. Jag har pratat med en hel del brandmän och man ser på deras ögon att de är trötta.

Jens Ärlebrandt tror att han har lärt sig mycket när han så småningom åker tillbaka till Sverige för att återgå till sitt jobb som brandingenjör vid Södertörns brandförsvar. I New York däremot dröjer det innan allt blir sig likt igen. Många brandmän har mist en eller flera av sina kolleger och röjningsarbetet kommer att pågå under lång tid framöver. Det finns dock ljusglimtar i räddningsarbetarnas till synes dystra tillvaro.

— I USA har brandmannayrket en helt annan status än i Sverige och allmänheten ger brandmännen stående applåder när de passerar, säger Jens Ärlebrandt.