Trettio år gamla anställningsbevis, massor av timanställningar, sexuella trakasserier och mobbing.

— Det behövs yngre politiker och fler som är intresserade av vardagsarbetet i kyrkan, säger fackligt aktiva och kyrkoanställda i Östergötland. Den 16 september är det kyrkoval.

Peter Lundby är kyrkogårdsarbetare och ordförande i Kommunals sektion för de kyrkoanställda i Östergötland. Han och Roland Thörn som är vice ordförande berättar om problem som de kyrkoanställda har.

Sektionen har de senaste åren jobbat med olika projekt, som att begära in alla anställningsbevis, eller kontrollera alla timanställningar.

— I stället för att höja sysselsättningsgraden för deltidsanställda, låter man anhöriga eller pensionärer städa kapellet eller hjälpa till att servera.

Det var inget populärt jobb att gå in och ha synpunkter på ”den smidiga” ordningen i många församlingar.

— Det var lika stor oordning när det gällde anställningsbevisen. En del var 30 år gamla, andra hade inga alls, chefer som slutat hade tagit papperna med sig. Ja det fanns allt, suckar Peter.

Det här året koncentrerar sig sektionen på de säsongsanställdas situation.

— De är duktiga och församlingarna vill ha dem kvar. Vi försöker arbeta för att de ska få utbildning eller kombinationstjänster i stället för att gå arbetslösa, och vi försöker få upp deras löner.

Roland Thörn är regionalt skyddsombud och har som sådan varit med och försökt hjälpa medlemmar som drabbats av mobbing eller sexuella trakasserier.

— Den som blir trakasserad lägger ofta skulden på sig själv, och far väldigt illa. Och ibland är det extra svårt, när både ”offret” och ”gärningsmannen” är medlemmar. Vi måste ta tillvara bådas intressen.

Spelar det någon roll vilka förtroendevalda som sitter i församlingens styrelse — kyrkorådet?

— Ja, säger både Peter och Roland. Och så berättar Roland om bonden som tyckte det var för dyrt med nya gräsklippare och att de skulle sluta gödsla så att de inte behövde klippa gräset så ofta.

–Vi gödslar inte, svarade Roland. Men vi vattnar med sjövatten — från sjön som är övergödd av allt gödsel från åkrarna runtomkring. Den gången fick vi köpa våra gräsklippare.

— Problemet är att det finns många äldre politiker som inte följer med, som inte förstår att personalen måste ha teknisk utrustning och få utbildning, som tycker att allt kan skötas som förr.

Ett vanligt problem är den diskussion om tjänster som dyker upp när kyrkogårdar mäts om. Kyrkvaktmästare som arbetar efter löneformulär får sin arbetstid och lön beräknad utifrån vad de olika sysslorna på kyrkogården beräknas ta för tid. Vid den senaste revideringen av löneformuläret krymptes tider för olika arbetsuppgifter, som att klippa en häck, t ex. Nya maskiner ska underlätta arbetet, är det tänkt. Men det blev för snävt.

— När vi gjorde ommätningar i små församlingar ledde det till att kyrkovaktmästaren förlorade kanske 10 procent av sin tjänst. Ibland finns det nya arbetsuppgifter man kan lägga in. Men många politiker vill helt enkelt spara pengar, och ändå få kyrkogården lika fint skött som tidigare. Det här har lett till att en del vaktmästare jobbat gratis, alltså fler timmar än de fått betalt för.

Men det finns också församlingar med mer framsynta politiker som går att resonera med, påpekar Peter.

Är det bra att de politiska partierna engagerar sig i kyrkovalet?
— Ja, säger Peter. Partiernas företrädare har kontakter i samhället, ett eget nätverk och förhoppningsvis kunskaper med sig som kyrkan behöver. En del har också kommunalpolitiska uppdrag och människor vet vad de står för.

Lena Pettersson är barnskötare i kyrkans förskola i Norrköping, och har i sin tidigare erfarenhet som kyrkopolitiker upplevt hur diskussioner kan låta i kyrkorådet.

— Jag tyckte politikerna var insnöade när de stoppade anställda som ville gå kurser och utveckla sig. Inte ens kortkurser på några dagar tycker de att församlingen hade råd med. Jag fick en känsla av att de förtroendevalda var mer intresserade av det glamorösa, av biskopsvisitationer och annat, än av det vardagliga arbetet.

— Det var inte alltid så roligt i kyrkorådet. Jag fick vara envis och kräva att få min mening till protokollet. Det gav ofta resultat, för de ville helst att vi skulle vara eniga.

Lena hoppade av sitt uppdrag som kyrkopolitiker, inte för att hon kände att hon inte behövdes, men för att det krockade med hennes nya roll som facklig företrädare.

— Men fler fackligt aktiva kommunalare som inte själva jobbar i kyrkan men är intresserade, borde ställa upp som kyrkopolitiker, säger hon. Det behövs politiker med kunskap om arbetslivet och arbetsvillkoren, och det vore farligt om bara en liten krets kyrkligt aktiva utsåg en styrelse.
Peter Lundby som är ordförande i sektionen för de kyrkoanställda i Östergötland, lever som han lär. Han har själv ställt sig på listan i sin lilla hemförsamling Kimstad. Han står på tolfte plats, benämnd som grävmaskinist, och med ett antal kryss på valsedlarna kan han bli invald i det direktvalda kyrkorådet.

— Det var när min dotter gick och läste som jag hörde på henne att det inte fungerade så bra. Och när jag blev tillfrågad om jag ville vara med, sa jag ja.

I Kimstad finns det bara en lista i valet till det direktvalda kyrkorådet, och det framgår inte vilken politisk grundsyn kandidaterna har. Men Peter som är 44 år hör till de yngre bland kandidaterna.

— Jag tror att församlingarna måste bli mer offensiva, samarbeta och t ex börja sälja tjänster till andra för att få bättre ekonomi. Då tänker jag på park- och trädgårdsarbete.

Peter och de andra kyrkoanställda i Östergötlands församlingar riskerar inte att få det främlingsfientliga Sverigedemokraterna till arbetsgivare. Men så kan det bli i S:t Mikaels församling i Huddinge.

Tuula Pesonen är kyrkvaktmästare och hon är oroad:

— Det känns svårt. Vi har ett fint samarbete med flera invandrarkyrkor, de firar mässa här i vår kyrka. Vi har också människor från många olika kulturer som är med i våra egna mässor och vår verksamhet och vi hjälper flyktingar. Jag försöker uppmana alla som är måna om de värden vår kyrka står för att gå och rösta i kyrkovalet. Om valdeltagandet ökar så minskar risken att vi får in några Sverigedemokrater.

Rösträtt från 16 år

• 6,1 miljoner har rösträtt i kyrkovalet den 16 september. Det är tre eller fyra val — förutom till den lokala nivån, församlingen, och i vissa fall samfälligheten, också till stiftsstyrelser och Kyrkomötet — kyrkans riksdag. Alla kyrkotillhöriga som fyllt 16 år får rösta.

• 51 000 personer kandiderar till de 35 000 platserna i nära 2 100 kyrkliga organ. I 650 fall finns bara ett alternativ, en lista. Men man kan kryssa för den kandidat man vill stödja. Både partipolitiskt obundna grupper ställer upp och de ”vanliga” politiska partierna.

• Till Kyrkomötet (kyrkans riksdag) kandiderar 17 olika grupper, dels de sju partierna som finns i riksdagen, dels nya partier, som Gabriel — ett parti som startats av missnöjda präster som tycker att prästernas inflytande är för dåligt, eller Camelotpartiet som vill ha mer fantacy och rollspel i kyrkan.

• Eftersom valdeltagandet brukar vara lågt, behövs inte många röster för att komma in i kyrkofullmäktige/kyrkoråd. För första gången deltar det främlingsfientliga Sverigedemokraterna i kyrkovalet i ett antal församlingar, stift och till kyrkomötet.