Undervåningen i Erskes förskola är som ett enda stort bondkök. Här lagas lunchen för både ”äldis” och ”dagis”. Runt två stora bord sitter barn mellan ett och fem år och äter fisk med äggsås tillsammans med sina fröknar och vaktmästaren Staffan Granlöf.

Undersköterskorna Anita Engström och Britt-Inger Hagström berättar att båda kommer från den kommunala äldreomsorgen. Förskolläraren Marie Kaflin arbetade tidigare på en förskola i Östersund.

Britt-Inger jobbar mest på ”äldis”, Anita mest på ”dagis”. Som förskolechef är Marie stationerad i förskolan men går upp och gör ett handtag på ”äldis” vid behov.

Efter lunchen packar Britt-Inger några kartonger med mat och går upp till ”äldis”. Först går hon in till Kerstin Ohlsson som är rullstolsburen efter flera strokeattacker. Britt-Inger lägger upp fisken och serverar mjölk.
Ibland smiter något barn in i lägenheten och hälsar på, berättar Kerstin. Då brukar hon bjuda på pepparkakor. Annars träffar hon mest barnen ute på gården.

— Det blir lite omväxling i tristessen när man är ensam, säger Kerstin.

Efter en stund går Britt-Inger vidare och serverar ytterligare några äldre deras lunch. Om ett par timmar ska Anita komma upp från lekplatsen och hjälpa Britt-Inger att lyfta Kerstin från rullstolen upp i sängen.

Innan dagis startade fick de äldre på Erskes hjälp från hemtjänsten i Bräcke. Med de stora avstånd som är i kommunen så kunde det innebära att det inte var någon idé för patrullen att åka vidare om nästa insats skulle göras två timmar senare.

Med arbetsrotation kan personalens insatser tas till vara på ett effektivare sätt. Den gör också arbetet mer omväxlande, det tycker både Anita, Britt-Inger och Marie.

Anita och Britt-Inger kommer nu upp i en sysselsättning på 88 procent.
— I hemtjänstpatrullen jobbade jag 73 procent. Här jobbar jag mer men mår mycket bättre. Man har bättre kontroll och hinner mer, säger Britt-Inger.

Anita håller med:

— Man hade den där känslan att man inte hade hunnit med det man skulle.
Erskes ligger i Fanbyn, en by med cirka 200 invånare inom Bräcke kommun i Jämtland. Detta är glesbygd där man kan köra miltals utan att se ett enda hus.

— Det kunde vara tre mil till en pensionär. Man körde så fort man kunde för att få lite tid hos pensionären, säger Britt-Inger.

Erskes äldreboende har funnits i fem år, förskolan öppnades i januari i år. För kontinuitetens skull jobbar var och en huvudsakligen på antingen ”äldis” eller ”dagis”. Men alla går in och hjälper till i den andra verksamheten om det behövs.

Nu i höst ska man börja serva också de äldre i byn som bor hemma.

Kommunals sektionsordförande Christina Dahlberg som har varit med och förhandlat har berättat att arbetsrotationen har varit lönsam. Personalen här tjänar ungefär en tusenlapp mer i månaden än man gör på motsvarande kommunalt jobb i Bräcke. Cheferna har 17 000 kr i grundlön, övriga har 16 000 kr.

— Vi har samma lön oavsett erfarenhet och utbildning och har sluppit individuella löner, säger Britt-Inger.

— Nu ställer man upp om det fattas folk för de äldres och barnens skull för att slippa ta in ny personal. Men det beror inte bara på lönen.

— Nej, alla trivs och tycker det är roligt, säger Anita.

Totalt jobbar 12 personer här. På ”äldis” bor åtta äldre damer. Just nu har ”dagis” 11 barn, antalet ska utökas till 15. Tre fritidsbarn tillkommer när skolan börjar. Det lilla formatet bidrar till trivseln, tror Anita, Marie och Britt-Inger.

Det finns ännu inga fasta rutiner för umgänget mellan äldre och barn, annat än fester i ”äldis” samlingssal vid storhelger.

— Men har man en idé är det ganska lätt att genomföra den, säger PO Ohlsson, initiativtagaren bakom kooperativet. På det halvår som arbetsrotationen varit i gång har man aldrig behövt ta in vikarie för tillfälliga sjukfall.

PO är eldsjälen bakom kooperativet som bildades 1994. Som så många andra jämtländska kooperativ har det sina rötter i gammal bygemenskap. Namnet ”Sunwest” är en anglofiering av ”Sundsjö västra byalag”.

Nästan varje familj i byn har åtminstone en medlem som antingen betalat 1 000 kr i engångsavgift eller satsar 40 timmars arbete.

PO Ohlsson började fundera över hur man skulle kunna ordna så att gamla fick bo kvar i Fanbyn när hans far blev tvungen att flytta till ett äldreboende i en annan del av kommunen 1993.

PO förankrade idéerna i byn och ”Sunwest Utveckling Ekonomisk förening” bildades.

Förskolan har inga kommunala bidrag utan drivs med projektpengarna. Äldreomsorgen däremot får pengar från kommunen.

När projektet tar slut nästa år vill personalen bilda ett personalkooperativ och gå in och ta över verksamheten. Men det går bara om Bräcke kommun ställer upp med pengar.

— Vi får påminna kommunen om att de har haft gratis barnomsorg i ett år. Nog har de sparat in en del pengar på vår projektverksamhet, säger PO Ohlsson.

”Dagis” och ”äldis”

• Kooperativet ”Sunwest Utveckling” i jämtländska Bräcke Kommun har fått 1,75 miljoner av Socialdepartementet för projektet ”Integrerad omsorg” som pågår till och med juni 2002.

• För äldreomsorgen betalar kommunen kooperativet 175,10 kr/vårdtimme.Vårdbehovet är just nu 19 timmar per dag.

• Hyran för de äldre i en tvåa på 54 kvm är 3 800kr/mån inklusive el, värme, sophämtning och TV-avgift.

Lunch för 20 kr portionen kan köpas från dagisköket.

• Förskolan med plats för cirka 15 barn och äldreomsorgen drivs av underkooperativet ”Sundsjö Service och Omsorg” på uppdrag av Sunwest.
• Föräldrarna betalar 1000 kr för första barnet, därefter 600 kr per barn. Förskolan har än så länge inga kommunala bidrag utan drivs med projektpengar.

• Sunwest har nio anställda varav fyra undersköterskor, en förskollärare, en undersköterska tillika friskvårdsutbildad och en barnskötare. Alla arbetar med både äldre och barn. Dessutom finns en vaktmästare på halvtid med lönebidrag.