För sådär tio år sedan sålde Jackie Collins, Judith Krantz och andra författare massupplagor av berättelser om tuffa, glamourösa yrkeskvinnor i karriären. FNL-flärd, njutning, lyx, kallades genren.
Nu har hjältinnorna blivit 15 år yngre och tio kilo tyngre och ambitionerna går mest ut på att fånga drömprinsen. Jobbet är ett nödvändigt ont. Livet kantas av ätnojor, tröstshopping, för många cigaretter och drinkar och jakt på den Äkta kärleken.

Böckerna i den här genren säljer stora upplagor och ledande i Sverige just nu är Marian Keyes, med tre böcker på bestsellerlistan, Vattenmelonen, En oväntad semester och När Lucy Sullivan skulle gifta sig. Där hamnar sannolikt även den senaste, Sista chansen (Nordstedts) om tre väninnor i London som alla fyllt 30 och har trassel med män.

Mycket påminner om succéfilmen Bridget Jones. Persongalleriet exempelvis med ett gäng bestående av tre tjejkompisar och en (homosexuell) kille, liksom det desperata nöjeslivet, den kärva humorn och det lyckliga slutet.

Vissa ingredienser återkommer i alla Keyes berättelser. Den mörka, blanka locken som ramlar ner i pannan på de manliga hjältarna exempelvis. Samt deras underbara, sexiga kroppar. Det är rätt mycket erotik i böckerna, alltid helt på kvinnornas villkor.

Men det är charmigt berättat, humoristiskt med ett lagom stänk av allvar. Tillkortakommanden, utseendenojor, fåniga ovanor och våndor, kan de flesta tjejer känna igen sig i.

Män är viktiga. Att bli sedda av män är jätteviktigt. Men budskapet — du duger, så sluta anpassa dig — är sympatiskt.