Sex personer blev utköpta under år 2000 och första halvåret 2001. Statliga myndigheter och kommuner utnyttjar den möjligheten minst lika ofta som privata arbetsgivare. Skattepengar har i fyra fall använts för att göra sig av med anställda som har fått rätt i AD.

Det visar Kommunalarbetarens undersökning. Kommunerna är inblandade i en fjärdedel av de tvister om anställningen som har gått till Arbetsdomstolen.

Gun Hansson är en av de kommunalare som har köpts ut. Hon arbetade vid ett servicehus i Finspång och tog hand om äldre personer med eget boende. Hon var kontaktperson för en dam i 90-årsåldern med fysiska krämpor men som var i mentalt god vigör.

Sommaren 1999 anklagades Gun av damens anhöriga för att ha försnillat pengar från ett av hennes bankkonton. Hon avstängdes i avvaktan på polisutredning. Den lades ner sedan utredningen visat att Gun inte hade haft tillgång till kvinnans konton eller bankkort.

Men då hade hon redan avskedats. Arbetsgivaren anklagade henne i stället för illojal konkurrens och för att ha brutit mot regeln att aldrig ta emot pengar eller gåvor från de personer hon tog hand om.

Det Gun hade gjort var att på sin fritid tvätta kvinnans kläder, hjälpa henne med sömnadsarbeten, köpa och sätta upp fönsterbelysning och gardiner. Vid några tillfällen hade hon också med sig hemlagad saft till henne.

— Jag gjorde det av ren medmänsklighet. Vi fick en väldigt bra kontakt och jag tyckte mycket om henne. Kvinnan ville ge mig en slant för att jag ställde upp. Jag sa oftast nej men då blev hon arg. Vid några tillfällen tog jag därför emot hennes pengar, berättar Gun när vi sitter i köket i hennes radhus.

På ett år tog hon emot sammanlagt 670 kronor. Gun har svårt att förstå att det kan uppfattas som konkurrens med den kommunala hemtjänsten.
— Det var ju mer symboliska pengar för tjänster som kvinnan bad om och som jag utförde på min fritid, säger hon och tillägger att hon aldrig hade fått information om att detta inte var tillåtet.

Kommunals förhandlingar med arbetsgivaren om avskedandet blev resultatlösa. Därför stämde facket kommunen till Arbetsdomstolen.
Den ansåg att det inte stod klart att Gun var medveten om att det stred emot kommunens principer att utföra tjänster på fritiden mot betalning. Inte heller tyckte domstolen att det som hänt var tillräckligt allvarligt för att avskeda henne. Det hade räckt med en tillsägelse från arbetsledningen.

Domstolen bestämde därför att avskedandet av Gun var ogiltigt. Men kommunen vägrade att ta tillbaka henne. Samma dag som domen blev klar fick hon beskedet att hon skulle köpas ut.

Socialdemokraten Conny Eriksson är ordförande i omsorgsnämnden i Finspång. Han var med och fattade beslutet att Gun skulle köpas ut.
Conny Eriksson ser inga problem med att använda skattepengar för att göra sig av med henne. Inklusive rättegångskostnader får Finspångsborna betala runt tre kvarts miljon kronor för denna tvist.

Han tycker inte heller att det finns några problem med att kommunen vägrar att rätta sig efter domstolens beslut.

— Arbetsdomstolen får tycka vad den vill. Vi anser fortfarande att det är bäst för våra äldre att Gun Hansson inte jobbar kvar hos oss. Hur vi använder skattepengarna är vår sak. Lagen ger oss möjlighet att köpa ut henne. Den rätten har vi utnyttjat, säger han.

Elisabeth Brolin, som är chef för Kommunals vårdenhet och som förhandlade centralt för Gun, tycker att det är fel att en kommun inte respekterar Arbetsdomstolens beslut.

— Det får ju vi som facklig organisation göra när besluten går emot oss. Jag tycker att arbetsgivare som Finspångs kommun skadar tilltron till Arbetsdomstolen när de agerar så här, även om de har laglig möjlighet att köpa sig fria, säger hon.

Endast en av tio tvister om uppsägning och avsked prövas i AD enligt de jurister Kommunalarbetaren talat med. Antalet förlikningar har istället ökat under senare år.

Det finns dock en nackdel med förlikning för den anställde. En dom i Kammarrätten säger att om en anställd får ut pengar i en förlikning betraktas det som förskott på lön och rätten att stämpla försvinner tills lönen har upphört. Men den som köps ut med motsvarande pengar eller vanligtvis mer får stämpla i a-kassan direkt.

Enligt flera av de jurister som haft mål i AD så spelar paragraf 39 i lagen om anställningsskydd en stor roll för viljan att söka förlikning. Det är den paragrafen som ger arbetsgivaren möjlighet att köpa ut anställda när det saknas saklig grund för uppsägning och avsked.

I Norge har ingen arbetsgivare möjlighet att köpa ut anställda. Den som vägrar att ta tillbaka en person som felaktigt sagts upp eller avskedats får ändå fortsätta betala ut lön till henne. Och arbetsgivaren riskerar då också att bli stämd för mobbing och trakasserier.

— Men det är ovanligt. Jag känner inte till något fall där en arbetsgivare i Norge vägrat att respektera en dom om att uppsägningen eller avskedandet är ogiltig, säger Jan-Tore Strandås som är vice förhandlingsombudsman i norska Kommunal, NKF.

Han tillägger att det inte är ovanligt att den anställde inte vill tillbaka utan i stället kräver ett skadestånd.

Men det är då den anställdes eget val att inte behålla sin anställning.
Gun Hansson hade velat få sitt jobb tillbaka i stället för att bli arbetslös. Hon tycker att det är fel att arbetsgivare ska kunna köpa ut anställda som har fått rätt i AD.

— Nu har jag med mina skattepengar varit med och betalat utköpet av mig själv från Finspångs kommun. Det känns inte rätt, säger hon.