Till En Vän

Började gå längs de sönderströmmade körspåren upp.

Sällan åtskilda, lyssnade stigen och bäcken till varandras stillsamma sorl, rassel och skval.

– och Du var i mina tankar –

Murklor, mörka av nattens regn, delade utrymmet med renars stämplar.
Ljusgröna stod tätörtens rosetter men hjortronen hade inte gått i blom.
Bergfinkar sjöng.

– och Du var i mina tankar

Vid kalhygget hade markberedningen försvårat framkomligheten.
Förödd var vitlaven, skogen förskingrad. Återfann stigen ovanför stenbrötarna, lättgången.

– och Du var i mina tankar –

Skogfamnad vilade sjön täckt av morgonljusets skira skuggor.
Skrakens vingar slog silverringar i lävattnet då den sökte sig bort till andra stranden.

– och Du var i mina tankar –

Ägde all tid vid resterna av en gammal lägereld.
Frukosten var enkel. Begrundade tillvaron tillsammans med nyfikna lavskrikor.
Livades av de första solstrålarna.

– och Du var i mina tankar –

Släppte betet försiktigt i det svaga draget nedanför utloppet.
Lät det mjukt om och om igen följa virvlarna in i hålorna bland stenar och kullfallna träd.

– och Du var i mina tankar –

Smög långsamt nedströms steg för steg över gungande mark.
Bytte agn när det gamla inte frestade tillräckligt. Provade grunt och djupt, stilla och stritt.

– och Du var i mina tankar –

Vilade på ett vindfälle i skogskanten.
Njöt av utsikten över två länder.
Vitklädda likt midsommarbrudar stod fjällen västerut.
Molnen band krans runt det högsta.

– och Du var i mina tankar –

Lyssnade till sorlet, suset, sången.
Vattnet tog fart utför branterna, for i skummande störtlopp, sansade sig, hämtade andan, fnittrade i eleganta svängar över myren.

– och Du var i mina tankar –

Nådde åter ån då solen stod högst på molnfri himmel.
Enstaka myggor föreslog blodsbrödraskap i värmen.
Fiskekonten var ännu tom men Du och jag hade samtalat om mycket.

– och jag saknade Dig –