Annelie är van att resa, som socialdemokratisk politiker. Mellan Vilhelmina och Umeå som ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden för södra Lappland, mellan Vilhelmina och Stockholm som kommunalråd och runt i hela landet som ordförande för Prioriteringsdelegationen.

Nu är det undersköterskor och vårdbiträden det ska handla om. Hon talar om spaning, upprättelse och lobbying.

Spaning handlar om att hitta nya tendenser inom hälso- och sjukvården, ta reda på vad politiker och forskare talar om. Vad gör undersköterskorna och vilka bidrag till ”patientnyttan” ger de?

— Kan de göra nya saker som kan täppa till hålen inom vården?

Vilka uppgifter ska de grupper som inte har högskoleutbildning ta på sig?

Upprättelse handlar om att stärka undersköterskors och vårdbiträdens status. Inom landstingssjukvården anställs allt fler läkare och sjuksköterskor.

Vårdförbundet har varit på offensiven och fört fram sköterskornas krav. Nu är det dags för Kommunal att bli mer aktivt.

— Undersköterskorna har gjort sig till offer och nejsägare. De har talat om att de ”inte duger”, att ”andra roffar åt sig”. Nu gäller det att gå till offensiv!

När Annelie Nordström tillsammans med medlemmarna jobbat fram en handlingsplan för undersköterskorna gäller det sedan att börja lobba.
— Det gäller samverkan med Socialstyrelsen, Vårdförbundet och Läkarförbundet och det gäller utbildningsfrågor med Skolverket och Kommunförbundet.

Hur ser hon på privat engagemang i vården?

— Det är inte superviktigt att allt ska ske i kommunal regi. Det viktiga är att vården är skattefinansierad och att den är demokratiskt styrd.

Som den politiker hon i ryggmärgen är säger hon sedan att frågan om offentlig kontra privat är en detalj, det enda viktiga i längden är största möjliga lycka till flest antal människor under så lång tid som möjligt.
Hon säger också att det inte alltid är självklart att det är de anställda i offentlig regi som har de bästa anställningsvillkoren.

Annelie Nordström tycker till och med att det är lite underligt att privat kapital inte får finansiera ”sjukhusliknande vård”.

— Varför är det fulare att satsa privata pengar på riktig vård än på rosenterapi, undrar hon.

Annelie Nordströms syn på vinsten i privata vårdbolag ligger i linje med amerikansk lagstiftning. Hon tycker att den ska återinvesteras i verksamheten, inte delas ut till aktieägarna.

Sedan ett antal år sitter Annelie Nordström i styrelsen för Kommunals aktiebolag, Kom An. Ytterst verkar bolaget för att stärka förbundets medlemmar, säger hon.

Kom An fungerar som ett konsultbolag och säljer självförtroende och ekonomisk kunskap till de anställda inom kommuner och landsting.
— När kommunerna började ”sälja ut” verksamheter på entreprenad blev det viktigt att ta reda på vad de egentligen kostade, med den kommunanställda personalen. Det var inte helt lätt, eftersom den kommunala ekonomin var så hopflätad och inte alltid skilde på de olika verksamheterna.

Det visade sig i åtskilliga fall, att de kommunanställda gjorde ett minst lika bra jobb och lika billigt, som de privata anbudsgivarna.

Med denna sin inställning lägger hon sig i linje med förbundsstyrelsen som nyligen, inte helt smärtfritt, övergett sin tidigare ståndpunkt och numera accepterar valfrihet och konkurrens inom skola, vård och omsorg.
Annelie Nordström tvivlar inte på sin förmåga att genomföra det hon tänkt sig. Här sitter en kvinna som starkt tror på förbundet och dess möjligheter att skapa bättre arbetsvillkor för sina medlemmar.

En kvinna som är övertygad om att politiskt arbete lönar sig. Något så ovanligt som en människa, som i våra dagar, tror på partiernas möjlighet att värva nya medlemmar, bara de gör det på ett nytt sätt. Det handlar om att jobba med kommunikation, att prata med varandra, helt enkelt.