En sanningsdikt om valfrihet och solidaritet.

Det är inte lätt att vara
medborgare,
då jag halkar i snön och får reda på att den sidan av trottoaren inte ingår i upphandlingen och avtalet.

Det är inte lätt att vara
barn,
då de kommunala aktiviteterna ersätts med dyra klubbavgifter

Det är inte lätt att vara
ungdom,
då ingen ville lägga anbud på ungdomsgården så därför stängde kommunen den

Det är inte lätt att vara
förälder,
då jag har svårt att arbeta efter mitt schema på grund av att kommunen har stängt och avvecklat all barnomsorg och fritidsverksamhet.

Det är inte lätt att vara
sjuk,
då landstinget säger att du är inte prioriterad just nu men att samma läkare erbjuder operation nästa vecka men det kostar 30.000:-.

Det är inte lätt att vara
gammal
och ligga på sjukhemmet som bytt ägare och helt plötsligt ingår inte tvätt av mina kläder utan jag får betala detta separat.

Det är inte lätt att vara
tunnelbane/pendeltågsanvändare,
då de aldrig går när de ska.

Det är inte lätt att vara
hyresgäst,
då kommunen säljer mitt hus och gör en lyxsanering så jag inte kan bo kvar på grund av hyreshöjningen.

Det är inte lätt att vara
arbetande kommunalare
i denna välfärd där jag står i centrum för prispressarnas marknad.

Är det verkligen den Valfriheten Kommunal ska lägga grunden till!!!!

Var försvann den Solidariska Välfärden som Vi varit stolta över och villiga att betala till.

Hälsar författaren som är medlem i

Kommunal, sektion 31 Enskede-Årsta