Ängslättsskolan är, tillsammans med övriga grundskolor i Bunkeflostrand, Sveriges mönsterskola för fysiska aktiviteter. Skolorna ingår i det så kallade Bunkefloprojektet som får pengar av regeringen för att missionera om sin modell.

Här har barnen, än så länge årskurs 1-3, fysisk aktivitet varje dag i 45 minuter. Det är mer än en fördubbling av idrottsämnet jämfört med tidigare och jämfört med vad de flesta skolor har. Redan innan projektet startade valde skolan att profilera sig som en skola som satsar på rörelse och fysiska aktiviteter.

— Här är idrott och hälsa ett grundämne, säger Johan Andersson, projektledare för Bunkefloprojektet.

Idrottsföreningen Bunkeflo IF är motorn i projektet. Det är därifrån Johan Andersson har hämtats.

Projektet ska pågå fram till 2008 när den klass som hösten 1999 började första klass går ut grundskolan. Ortopediska kliniken i Malmö är knutet till projektet och ska studera benmassans utveckling hos barnen. Även studier om hur motoriken utvecklas och vad som händer med koncentrationsförmågan ska genomföras.

De första forskningsresultaten visar att elever med stora brister i motoriken utvecklats mycket tack vare den ökade motoriska träningen.
Men det handlar alltså kanske mest om ben. Benskörhetsfrakturerna ökar lavinartat i hela västvärlden. Hälften av den ökningen kan förklaras med en allt äldre befolkning men den andra hälften beror på skörare benstomme hos dagens generationer, hävdar forskarna.

För att förebygga benskörhet är det därför extra viktigt för barn och ungdomar att röra på sig.

— Studier har visat att under uppväxttiden och framför allt under puberteten har man ett mycket fint fönster där man kan påverka benmassans utveckling och få ett kraftigare skelett, säger Magnus Karlsson docent vid ortopediska kliniken vid universitetssjukhuset MAS i Malmö.

Det gäller att fram till 20-25 årsåldern skaffa sig ”ben på banken” som han uttrycker det.

— Sedan tappar man ben under resten av livet och kvinnor har en ökad förlust 5-10 år efter det att mensen upphör, förklarar han.

Magnus Karlssons råd till föräldrar och pedagoger är att försöka få barnen att röra på sig mycket när de växer upp. Sen kan det vara för sent.
— Det handlar inte om att träna barnen så att de blir duktiga idrottsmän. Utan man ska låta dem upptäcka rörelseglädjen och ta med sig detta hela livet.

Det pågår lobbying och kampanjer på flera håll för mer idrott i skolan. Folkhälsoinstitutet, Riksidrottsförbundet, Gymnastikförbundet är några av aktörerna. Den tes som förs fram hela tiden är att det skurits ner på den fysiska aktiviteten i skolan. Antalet idrottstimmar skulle ha minskat. Ansvariga för Bunkefloprojektet hävdar samma sak.

Men det är en sanning med modifikation. Eller till och med en myt, hävdar Skolverket. Enligt Skolverkets uppgifter så har en enda påvisbar nedskärning gjorts. Den skedde 1994 då 40 timmar togs bort (drygt två timmar per termin) i timplanen. Men 1998 återfördes de timmarna och det slogs fast att varje elev ska ha 500 timmar idrott och hälsa under de nio grundskoleåren. Före 1994, från det att den första läroplanen infördes 1962, var motsvarande siffra 501 timmar, enligt Skolverket.

Å andra sidan ligger Sverige illa till internationellt. En europeisk jämförelse placerar Sverige näst sist i Europa när det gäller utrymme för skolgymnastiken, enligt Riksidrottsförbundet.

Ett av alla projekt i projektet som pågår i Bunkeflostrand är just att ta reda på hur det ser ut med ämnet idrott och hälsa på landets skolor.

Utanför skolvärlden håller en kraftig polarisering på att ske vad gäller svenskarnas förhållande till motion. Det har aldrig tidigare funnits så många som tränar och är aktiva i så stor utsträckning som i dag.
Samtidigt har det heller aldrig funnits så många inaktiva. Mönstret går igen bland barn och ungdomar. Andelen som inte alls ägnar sig åt fysiska aktivteter på fritiden ökar.

Överviktigheten har också ökat procentuellt sett bland barn och ungdomar, liksom hos befolkningen i stort, de senaste decennierna.