Det här är en märklig bok. Den är skriven i början av 1920-talet av norrmannen Tore Renberg. Det är en bok om framtiden, om det avlägsna och storslagna 1990-talet, då alla människor har varsitt flygplan och då nästan all olycka och sjukdom är utrotad.
Fast allt är en bluff. Boken alltså. Den skrevs i fjol. Visserligen heter författaren Tore Renberg, men han föddes 1972, långt in i bokens ”framtid”.
Om man trasslar sig igenom de kvasivetenskapliga resonemangen om miniflygplan och datachips i människohjärnor når man fram till en säregen och läsvärd roman.
Läsvärd, på grund av dess mycket fint beskrivna kärlekshistoria. Visst är experimentet med påhittade författare och glödande framtidsdrömmar småkul respektive fascinerande, men det är de små ögonblicken av väl fångad förälskelse mellan bokens Johannes och Erika som är romanens stora förtjänst.
