Välkomna semesterpengar

— Oj, säger Sirpa Pääkkönen glatt förvånad över det nya avtalets pensionspoäng och semesterförmåner för timanställda. Sirpa har jobbat som sjukvårdsbiträde och timanställd i 27 år, på Karolinska sjukhuset i Solna och på servicehus. Det är ett frivilligt val.

— Mest gläder jag mig åt lite mer semesterpengar. Jag har tio år till pension, och vem vet om man lever då? Blir det för knapert får jag väl jobba några extrapass även som pensionär, det finns nog jobb.

På en annan avdelning ser sig Annelie Olausson omkring. Annelie är undersköterska i Karlskrona, och har just fått ett sommarvikariat här. I 19 år har hon haft vikariat och timanställningar, nu vill hon utvecklas och är intresserad av neurokirurgi.

— Jättebra att timanställda får samma förmåner som fast anställda, säger hon. Vi har fått gå år ut och år in utan rättigheter. I Karlskrona slåss vi om jobben, här i Stockholm kan man välja hur och när man ska jobba. På sikt kanske jag flyttar hit, här finns en bättre arbetsmarknad.

Blir det svårare att få timjobb nu när det blir dyrare för arbetsgivarna?

— Nej, absolut inte, säger Stina Nordén, fackligt aktiv på Karolinska, som till vardags jobbar med att jaga vikarier.

— Vi har jättesvårt att få tag på folk. Vikarier är guld värda.

”Äntligen rätt till pension”

— Mycket bra att vi timanställda äntligen får pension på vår lön, säger Villemo Eriksson i Grums. Hon har varit timvikarie på Järpens förskola i Grums sedan 1995.

— Som timanställd har man inga förväntningar, man står liksom utanför det mesta. Nyligen var det till exempel utbildning i hjärt- och lungräddning här på förskolan, men inte för oss vikarier.

”Andra grupper får avstå”

— Vi brandmän har fått löfte av förbundet att det ska satsas på oss i år. Vi förväntar oss därför att andra grupper avstår i pottförhandlingarna och att arbetsgivarna skjuter till så att brandmännen får de utlovade 700 kronorna i löneökning, säger han.

Det säger Sven Johnson vid Stockholms brandförsvar. Han sitter i styrelsen för brandmännens klubb vid Stockholms brandförsvar, och står bakom den budkavle för brandmän som cirkulerade inför avtalsrörelsen.

Budkavlen ger stöd för Kommunals krav att yrkesutbildade kommunalare inom fyra år ska tjäna som en genomsnittlig verkstadsarbetare. Av landets cirka 5 000 brandmän skrev omkring hälften på.
Sven Johnson är mot bakgrund av det försiktigt positiv till Kommunals nya avtal.

— Kommunal har visat framfötterna mot arbetsgivarna. Vi har fått mer än andra även om vi inte kom så långt som vi hoppades på, säger han.

”Jag är skitförbannad”

Lena Ezelius säger att hon är skitförbannad. Omkring 60 000 kommunalare skrev på budkaveln från hennes sektion om att de var beredda att ta strid för Kommunals krav. Nu känner hon sig lurad av Kommunals förhandlare.

Lena Ezelius tillhör Kommunal Enskede Årsta i Stockholm. För henne kändes det som om att det var nu eller aldrig. Vården och omsorgen har brist på personal. Kommunals ledning hade förklarat att det var dags att medlemmarna nu fick kompensation för att de stått tillbaka under 90-talet.

— Men Kommunals förhandlare accepterar istället ett skitavtal utan att ens försöka varsla om konflikt innan. Nu försöker de lura i oss att vi har fått det bästa avtalet på arbetsmarknaden. Men jag går inte på det. Metallarbetarna kommer att få mest igen med sin löneglidning, säger hon.

Lena säger att det nya avtalet kommer att ställa ännu hårdare krav på henne och andra lokala fackliga företrädare.

— När vi ska förhandla med arbetsgivarna lokalt tvingas vi att försöka få ut påslagen för våra yrkesutbildade medlemmar som Kommunals förhandlare centralt misslyckade med, säger hon.

”Vi bör bryta oss ur Kommunal”

Undersköterskan Ingegerd Rosvall tycker att vård- och omsorgspersonal ska bryta sig ur Kommunal.

— Vi bör bilda eget. Lönepotterna är så små att vi inte har råd att dela dem med brandmän, vaktmästare och andra grupper, säger hon.

Ingegerd Rosvall från Borlänge leder dalaupproret för högre löner inom vård och omsorg. Mer än 2 000 personer har skrivit på kravet att undersköterskor bör tjäna 18 000-19 000 kronor i månaden.

— Förbundet borde ha tagit en konflikt för en rejäl löneökning. Nu är lönerna så låga att vi aldrig kommer att kunna rekrytera de ungdomar vi behöver till vård och omsorg. Därför är det dags att vi bildar eget, säger Ingegerd.

Lägst betalda är ganska nöjda…

— Det fanns en känsla av kampvilja hos medlemmarna. Vi gick ju ut tufft i avtalsrörelsen så ett litet strejkvarsel hade inte varit fel. Kommunal hade kunnat hålla ut lite till, säger säger undersköterskan Caroline Olsson i Vingåker.

Vingåkers kommun har näst lägst löner för kommunalare, enligt den undersökning Kommunalarbetaren presenterade i nummer 19-2000. Bara Nordmaling betalade sämre löner. En av dem vi intervjuade då var Caroline Olsson, vice ordförande i Vingåkerssektionen.
Utan att vara insatt i avtalets alla delar tycker hon spontant att löneutrymmet är skapligt. Att Kommunal backade från principen om ett relativlönetillägg ser hon inte som något större problem.

— Jag tror att vi kan klara den fajten lokalt. De 11,4 procenten ska inte ses som ett tak. Utan vi förväntar oss att kunna få ut betydligt mer i förhandlingarna lokalt.

…högst betalda är missnödja

I Kiruna, med kommunals högsta löneläge, är missnöjet med vad avtalet ger utbrett, enligt sektionsordförande Rolf Hagebjörk.

— Vi har haft ett stark stöd från arbetarrörelsen. Utifrån de krav vi har ställt borde vi minst ha fått ut 15 procent, för att bli trovärdiga.

— Man säger att vi har fått det ”bästa avtalet på arbetsmarknaden”. Men det säger inte så mycket. Det skiljer inte så mycket mot vad andra har fått och så ligger vi redan så mycket efter.

Skulle Kommunal valt konflikt istället?

— Det finns ingen annan utväg. Det är det enda vapnet som vi arbetare har. Men inte en konflikt för en eller två procent. Man skulle ha spänt bågen högt. Då skulle nog konflikten också ha blivit kortvarig.

— Vi har i alla fall i Kiruna känt stöd från både arbetsmarknaden och politiker. Folk blir alldeles förstummade när de får reda på vilka låga löner vi har.