Vi kan säga att vi nådde målet. Kommunals medlemmar kommer att ta in en del av det de förlorat i jämförelse med andra yrkesgrupper under 90-talet, kommenterar Ylva Thörn.

Först efter långa diskussioner och mycket tvekan rekommenderade avtalsdelegationen till slut förbundsstyrelsen att säga ja till medlarnas slutbud.

Det fanns ett fåtal röster emot i delegationen. Diskussionerna rörde i hög grad medlemmarnas förväntningar. Kunde man säga ja till ett medlarbud som låg en bra bit under vad många medlemmar kräver? Kunde man säga nej till ”det bästa avtalet hittills på arbetsmarknaden” och gå ut i konflikt?

Även på arbetsgivarsidan stod det enligt uppgifter och vägde.

Kommunal krävde ursprungligen 17,4 procent. Avtalet ger 11,4 procent.

Kommunal hade satt fokus på att medlemmarnas löner allt mer släpade efter andra gruppers. Lönenivåerna för en rad yrkesgrupper, där gymnasial utbildning krävs, skulle under fyra år höjas upp till verkstadsarbetarnivå. Ett viktigt krav var att särskilda pengar i det centrala avtalet, relativlönetillägg, skulle garantera ett sådant lyft.

Men de kommunala arbetsgivarna sa nej. De hänvisade till att fördelningen mellan personer och grupper ska bestämmas lokalt.
I det nya avtalet finns inte heller några relativlönetillägg.

Det finns allmänna skrivningar om att de här ”gruppernas relativa löneläge ska särskilt beaktas vid de lokala förhandlingarna”.

I slutskedet fick också Kommunal in ett klarläggande från medlarna om att ”det lokala utfallets storlek avgörs av de lokala parterna”.

Det ska enligt Sjölin tolkas så att lokala arbetsgivare inte ska kunna hävda att det centrala avtalet är ett tak. Det är öppet för att betala mer. Och det tror han är möjligt, inte överallt, men i vissa kommuner.

— Det var det bästa vi kunde åstadkomma nu, säger Sjölin. Vi är nöjda, vår vision att uppvärdera dom här grupperna har inte blivit fläckad. Vi närmar oss industrin med det här avtalet.

— Vi har startat en vandring, vi ska ikapp industriarbetarna! Nu kan en del säga att det var ett väldigt futtigt steg. Det struntar jag i! Själva tycker vi att vi har knäckt en princip med det här!

Avtalet är på tre år men om Kommunal vill kan det omvandlas till ett tvåårsavtal.

— Vi är nu på rätt väg, funkar inte de lokala förhandlingarna som vi har tänkt oss säger vi upp avtalet nästa höst.

Medlarnas första bud var när det gäller nivåerna en kopia av kommunaltjänstemännens avtal. Första året skulle exempelvis ge lägst 2,9 procent — 434 kr per heltidare — fördelas. Följande tre år sjönk procentsatsen.

Medlarnas slutbud, som också blev avtal, är snarast en kopia av Handelanställdas avtal när det gäller lönepåslag.

I år finns det 3,8 procent– 569 kr per heltidare — att fördela till fast anställda. Nästa år 3,7 procent och året därpå 3,5 procent.

Avtalet ger under tre år till och med ett par tior mer än Handels och drygt 200 kronor mer än vad verkstadsarbetarna kommer att få ut, enligt de beräkningar som Kommunal presenterat.

Kommunal har i sina jämförelser räknat med att deras löneglidning blir 0,8 procent per år. Kommunalarnas löner ökar drygt hundra kronor mer än metallarnas under 2001-2002. Under 2003 minskas lönegapet med ytterligare en dryg hundralapp. Gapet skulle då fortfarande vara två tusen kronor.

Alla anställda garanteras i det nya avtalet 250 kronor mer i månaden (räknat på heltid). För den som tjänar 15 000 kronor betyder det 1,7 procent. Mer än så får inte priserna stiga för att Kommunals målsättning att garantera reallönen för alla ska uppnås.

Garanteras verkligen allas reallöner, som det står i Kommunals information?

— Det kan man ju inte veta, säger Jan Sjölin. Det beror ju på vad inflationen blir. Men alla bör ligga någorlunda skyddade.

Lägstlönerna, för fyllda 19 år, höjs med 400 kronor per år under avtalets tre år. I år blir det därmed 11 600 kr.

I vårens ekonomiska prognoser räknar både Kommunförbundet och Landstingsförbundet med löneökningstakter runt 4 procent, lite över avtalets.

I ett gemensamt uttalande tycker Åke Hillman och Sören Gunnarsson, ordföranden i Kommun- respektive Landstingsförbundens förhandlingsdelegationer, att det är mycket tillfredsställande att avtalet med Kommunal är klart.

— Visst kan det tyckas vara högt men vi vet att vi måste kunna betala för att behålla och rekrytera medarbetare till kommunernas och landstingens angelägna uppgifter, säger de.

Avtalsnyheter i korthet:

Grupp 2 försvinner

Indelningen i olika förmånsgrupper tas bort ur avtalet. Vikarier och timavlönade får därmed samma löneförmåner som anställda. EU har under förra avtalsperioden kommit med direktiv om anställningsvillkoren vid visstidsanställning. Visstidsanställda får inte diskrimineras i förhållande till de fast anställda.

Vikariernas ekonomiska kompensation för att de inte får semester höjs. De får nu del av ”balkongtillägget” — en garanterad lägsta ersättning per semesterdag på 790 kronor — och dessutom tillägg för den som fyllt 40 respektive 50. Anställda som uppnått de åldrarna har redan tidigare mer semester.

Arbetstidsbank

Genom en arbetstidsbank ska det bli möjligt att omvandla semesterdagar till semestertimmar. Här kan man också spara inarbetad tid. Den som har rätt till fler än 25 dagars semester för innevarande år kan lägga in dessa i banken. Den som har fler än 25 sparade semesterdagar kan lägga in de överstigande i banken. Totalt kan man ha högst 180 timmar på banken. Däremot kan hur många timmar som helst som är sparad fyllnads- och övertid ingå.

Lokala förhandlingar

— Arbetsgivaren har inte rätt att ensidigt fördela pengarna. Han måste bli överens med facket om hur varje krona ska läggas ut, säger avtalsombudsman Jan Sjölin.

Kan inte facket och arbetsgivaren lokal komma överens om hur individuell lönesättning ska gå till får facket något av ett veto:

— Då kan man köra en traditionell rak förhandling, mellan fack och arbetsgivare, om varje individs lön.

Facket kan då mycket väl yrka på att exempelvis alla ska ha lika mycket.

Växla lön mot pension

Kommunanställda får möjlighet att pensionsspara i det nya pensionsavtalet. Två procent av lönen kan växlas mot avtalspensionsparande i PFA.

Det är den så kallade löneväxlingen i avtalet som ger den anställde rätt att höja sin pensionsavgift från fyra till max sex procent per år eller sänka den till som lägst tre procent och i stället plocka ut högre lön.

Det är Kommunförbundets idé från början. Motsvarande avtal finns inte med Landstingsförbundet, som vill avvakta en konsekvensanalys.

Den nya pensionsavgiften sänks från 4,5 till fyra procent. I gengäld sänks också intjänandeåldern från 28 till 21 år. Därmed påverkas inte pensionen särskilt mycket.
Alla som är 28 år eller äldre nyårsafton 2003 och har en anställning behåller sin pensionsavgift på 4,5 procent till den dagen anställningen upphör.

Kommunal har inte fått gehör för kravet att arbetsgivaren ska betala in en extra pensionspremie för brandmännen som går i pension vid 58 års ålder.

Nytt i avtalet är också att alla oavsett anställningsform omfattas.

Mindre höjning av OB

Från och med juli i år höjs lönetilläggen, som exempelvis OB, med 4 procent. Sedan dröjer det ända fram till januari 2003 då det blir 4 procent till. Semesterlönetillägget uppräknas med 35 kronor åt gången från och med april 2001, 2002 och 2003.

Brandmännen får storhelgstillägg med 75:20 kr/tim fr.o.m. juli. 2003 höjs det med 4 kr. Deras fasta o-tillägg höjs med 30 kr/månaden i juli och 40 kr till 2003.

Bättre för OSA-anställda

I det nya BEA-avtalet närmar sig de OSA-anställdas villkor dem på den ordinarie arbetsmarknaden. En skrivning i avtalet öppnar för årliga lokala löneförhandlingar.
Däremot fick Kommunal inte igenom kravet om ett så kallat balkongtillägg.

OSA innebär offentligt skyddat arbete, en arbetsmarknadsåtgärd främst för personer med psykosociala problem.

Den generella garantin på 250 kronor i månaden varje år under den treåriga avtalsperioden kommer även OSA-anställda till del. Det innebär de högsta löneförhöjningarna hittills för OSA:are.

Fler avtal på gång

Nu när förhandlingarna för de kommun- och landstingsanställda är klara, intensifieras förhandlingarna på övriga områden. Det gäller trafikanställda, anställda i Svenska kyrkan, och de privatanställda i skolor, i vården, personliga assistenter, ambulanspersonal och privatanställda sotare.