Ett sätt för flickor att bli modigare är lagsporter. Och eftersom samhällets uttalade mål är jämställdhet borde lagsporter för tjejer uppmuntras och stödjas, kan man tycka. Men så är det inte.

Tänker på krockarna visioner och verklighet när jag beundrar lagbilderna i Expressen på guldvinnarna i årets S:t Ericscup i innebandy i Stockholm. 12 glada lag, där ett mig närstående, flickor 88, Högalids IF finns med. Men det är knappast något kommunalt stöd bakom framgångarna för det här laget (eller de flesta andra) i cupen. Snarare tvärtom. Utan enastående insatser av tränarna Janet, Jesper och Lasse, en stor föräldraruppställning, och tjejerna själva förstås, skulle inte en poäng ha kunnat tas.

Jag tror inte någon klagar. Det är kul att vara engagerad i barnens fritid. Men det är bedrövligt att villkoren är så dåliga, att snart plånboken styr även här.

För våra tjejer har träningstider fått köpas för dyra pengar i den privata hallen, medan den kommunala hallen intill sålt tider till dem (vuxna killar på företag) som kan betala! I stället för att dela ut fler gratis tider till föreningarna snålar Stockholm — och köerna av barn som inte får spela växer.

Tills vidare får vi vara tacksamma så länge Expressen lever vidare. För utan dem ingen S:t Ericscup, som ändå gör bullbak, kaffekok och skjutsning till ett rent nöje.

Heja alla modiga flickor! Heja alla duktiga ledare! Och heja Expressen för engagemanget i ungdomsidrott. (Men varför är bilderna på killarna så mycket större, fast det var lika många tjejlag som vann?)