— Kanske är det en signal om att vi är dåliga på att företräda medlemmarna, säger hon.

För varje ny kommunalare är det två som lämnar förbundet. Förra årets kampanj för att öka anslutningen och få fler fackligt aktiva blev en besvikelse. Nordens största fackförbund, Kommunal, håller sakta men säkert på att krympa.

Ansvaret för att rekrytera nya medlemmar ligger främst på arbetsplatsombuden. Men även denna skara har minskat. På tio år har Kommunal förlorat 10 000 arbetsplatsombud. Tack vare kampanjen förra året bröts den trenden. Omkring 2 000 nya ombud värvades.

Men fortfarande saknas det ombud på 8 000 arbetsplatser med minst fem medlemmar. Om även mindre arbetsplatser räknas in är bristen på arbetsplatsombud mångdubbelt fler. Likaså om Kommunal ska uppfylla målet om att ha minst två ombud på varje arbetsplats.

Sektionerna anger ofta tre skäl till varför de har svårt att rekrytera fackliga ombud;

Slimmade arbetsorganisationer gör det omöjligt att hinna med fackliga möten, de som trots allt vill ta på sig fackliga uppdrag får inga ersättare när de behöver gå ifrån arbetet samt rädslan för att komma i konflikt med arbetsgivaren eller med medlemmarna. Ytterligare ett skäl är fackligt ointresse.

Varför är det då så många medlemmar som lämnar Kommunal?

Enligt Stig Levin som ansvarar för förbundets medlemsstatistik beror det på att personerna byter arbetsuppgifter eller bransch, slutar arbeta, uteslutning på grund av bristande betalning eller missnöje med Kommunal och medlemsavgiften.

Stig Levin väntar på statistik som kommer i april från Kommunförbundet och Landstingsförbundet om hur många anställda det finns inom Kommunals verksamhetsområde. Genom att jämföra den statistiken med Kommunals medlemssiffror går det att räkna ut de offentliganställda kommunalarbetarnas organisationsgrad, hur många av dem som är med i facket.

För fem år sedan var deras organisationsgrad i Kommunal 86 procent. Förra året hade den sjunkit till 81 procent.

Men att medlemssiffrorna fortsätter att sjunka behöver inte betyda att organisationsgraden också sjunker. På grund av nedskärningar kan det vara så att antalet jobb för kommunalare minskar. Då sjunker också medlemssiffrorna.

Antalet fasta jobb har också betydelse. Under senare år har de timanställda och tillfälligt anställda ökat i antal. De drar sig ofta för att gå med i facket tills de vet hur deras framtid i yrket blir.

Olle Kristoffersson är ombudsman och ansvarig för projektet att rekrytera fler medlemmar och arbetsplatsombud. Han hade förväntat sig ett bättre resultat av förra årets kampanjer. Olle Kristoffersson tycker inte att avdelningar och sektioner har tagit satsningarna på tillräckligt stort allvar.

På de arbetsplatser där de har försökt värva medlemmar och fackliga ombud tycker han att de ofta har lyckats bra.

Kampanjerna ska även fortsätta detta år. Sektionerna ska nu få betalt med 200 kronor av förbundet för varje person som de lyckas få till ett informationsmöte om att bli arbetsplatsombud. Pengarna ska täcka kostnaderna för de möten som anordnas.

Förra året blev tre av fyra personer arbetsplatsombud efter att ha deltagit i ett sådant informationsmöte.

Enligt undersökningar gjorda av Temo är det mindre än hälften av de nya medlemmarna i Kommunal som blev kontaktade av ett arbetsplatsombud. De flesta fick själva ta kontakt med facket för att begära medlemskap.

Olle Kristoffersson saknar den inställning till medlemsvärvning som fanns för 30 år sedan.

— Då var vi ute och agiterade på arbetsplatserna. Vi var en kamporganisation. Nu rekryterar vi inte medlemmar, vi skriver in dem, säger han.

Lilian Hinderson håller med. Hon tycker att Kommunal måste fundera över sitt sätt att arbeta.

— Det är förödande att facket har kontoriserats, den fackliga tiden används mer till skrivbordssysslor än till agitation och kamp på arbetsplatserna, säger hon.

Lilian Hindersson vill att Kommunals organisation förändras. De administrativa rutinerna behöver enligt henne förenklas och de fackliga företrädarna måste avlastas kontorsarbetet.

Hon anser att facklig grundutbildning är en nyckelfråga för ett fack som vill vara stort och starkt. Det var enligt henne fel att decentralisera ansvaret för den fackliga utbildningen till förbundets avdelningar och sektioner.

— De fick ta över ansvaret för medlemsutbildningen utan att de samtidigt fick några mål eller riktlinjer på vägen. Resultatet blev att den grundläggande medlemsutbildningen ligger nere. Det förs ingen diskussion längre om meningen med föreningen, säger Lilian Hindersson.

Hon tillägger att bristen på idédebatt är allvarlig i ett läge när det inte längre är lika självklart för alla att vara med i facket.

— Medlemmarna är mer kritiska än tidigare och de måste få en chans att diskutera meningen med att betala fackavgift. Det har gått så långt att en del medlemmar inte längre tänker på vad organisationen ska vara till för. De betalar bara medlemsavgiften för att få vissa tjänster utförda.

Lilian Hindersson vill att Kommunal ska uppfattas som en kamporganisation och inte som ett servicebolag som det är lätt att vara utan. Men då krävs större facklig kraft på arbetsplatserna.

— Vi måste bli bättre på att stödja arbetsplatsombuden. De har ett av de svåraste fackliga uppdragen. Det är tufft att försvara Kommunal på arbetsplatserna mot arbetsgivare och arbetskamrater som är kritiska mot facket, säger hon.