Det handlar om en trend i hela samhället, där fackanslutningen bland löntagarna minskar. Men också om en identitetskris i ett förbund som varit van att medlemmarna kommit till dem, istället för tvärtom. Nordens största fackförbund håller sakta men säkert på att krympa. En del av minskningen handlar om arbetsmarknadens ändrade utseende. Men många har aktivt valt att gå ur, eller inte gått med i facket.

Förbundssekreterare Lilian Hindersson är självkritisk i en intervju i nummer sex av Kommunalarbetaren. Kommunal måste fundera över sitt sätt att arbeta, den fackliga tiden används mer till skrivbordssysslor än till agitation på arbetsplatserna, säger hon bland annat. Det förs ingen diskussion om meningen med föreningen. Den ska vara en kamporganisation, inte ett servicebolag. Och ombudsman Olle Kristoffersson är inne på samma spår. Intresset för medlemsvärvning är för litet, kampandan saknas. Båda har satt fingret på något viktigt.

Att Kommunal behövs i lönestriden, för rättigheterna på arbetsplatsen, i samhällsdebatten är självklart. Och en stor stark har förstås större effekt än en liten svag. Det uträttas massor för medlemmarna av hårt arbetande förtroendevalda och anställda i det tysta, varje dag. Ändå växer sig en missnöjeskultur allt starkare i organisationen. Några möjliga orsaker är dessa:

1. Krock mellan vision och verklighet:
Förbundet har mål som handlar om dialog, förnyelse och utveckling, allt sammanfattat i 2003-projektet. Samtidigt styrs hela organisationen av en annan kultur, förhandlarkulturen vars arbetssätt går tvärt emot det ovan nämnda. Båda behövs i en fackförening — men kan de trivas och fungera tillsammans?

2. Krock mellan mål och medlemmar.
Kamp eller service? Förmodligen både och. All facklig anslutning handlar om egenintresse.

En del köper trygghet, utan känsla för ”meningen med föreningen”. Medlemskap blir en prisfråga mer än ett ideologiskt val. Är det för dyrt går man ur. Den gruppen växer. Att öka engagemanget och göra Kommunal attraktivt för både plånboksmedlemmar och ”ideologer” är en stor utmaning framöver.

3. Krock mellan byggare och boende.
Kommunals organisation är obegriplig för de icke aktiva, dvs majoriteten. Det måste bli lättare att nå facket och få hjälp, oavsett var i landet man bor. Enklare kontaktvägar ökar trovärdigheten. Facket på internet kräver nytänkande och omorganisation.

Kommunals kris kan bli en spännande möjlighet — men också bidra till en fortsatt spiral nedåt. Tydliga mål, ett modernare arbetssätt och en bra kommunikation kan även locka de unga som i dag i allt större utsträckning vänder LO-facken ryggen.

Vägen framåt blir spännande — men tuff.