När projektet startade för sex år sedan arbetade båda på en neurologavdelning på Sahlgrenska. Nu är bara Erica kvar, Elisabeth utbildar sig till sjuksköterska.

— Jag blev sugen på att veta mer. Hade det inte varit för forskningen hade jag kanske inte börjat plugga, säger hon.

Erica tycker för sin del att hon har kommit vidare som undersköterska genom att få göra något annat än det vanliga.

— Som undersköterska står man annars bara och stampar. Detta projekt har betytt mycket för mig.

Forskningsprojektet startade 1994 och leddes av doktor Thomas Linden. Det handlar om neuropsykiatriska komplikationer vid stroke hos personer över sjuttio. Ericas och Elisabeths uppgifter var de två första åren att ta blodtryck, puls, blodprover, väga patienterna samt ta kroppsmått på dem. De gjorde också olika tester och frågade dem om problem med blåsa och tarm.

Ibland stämde inte patienternas svar med assistenternas iakttagelser. Patienterna kunde till exempel säga att de inte hade några problem med att gå på toaletten.

— Men vi kunde känna på lukten att de hade blöjor, säger Erica.

Då blev det en liten kommentar i kanten på formuläret som kanske kommer med i studiens diskussionsdel.

Det tredje året gjorde Erica och Elisabeth hembesök hos patienterna för att komplettera vissa prover och mått. Hembesöken var det roligaste momentet, tycker de. De fick ofta återse patienter som de sett akut sjuka i stroke på avdelningen.

— Vi ser patienterna på ett annat sätt nu. Man glömmer lätt vad som händer i ett senare skede, säger Elisabeth.

För en del hade hemmiljön bidragit till att minne och tal fungerade bättre. Men det var svårt att se hur ensamma en del var. Ibland kunde Erica och Elisabeth bli sittande vid ett kaffebord med magarna fulla av kakor och undra hur de skulle kunna ta sig därifrån till nästa patient, berättar de. Att de var undersköterskor bidrog till en informell stämning, tror båda.

Efter hembesöken vidtog sammanställning av materialet på dator.
Nu har de i två års tid jobbat med sin egen vetenskapliga uppsats. Det var doktor Linden som tyckte att de borde avsluta projektet på detta sätt.

De har måst ta sig igenom artiklar på engelska med medicinska termer och allt. Uppsatsen är nu nästan klar. De fann att inkontinens troligen är något vanligare bland äldre efter stroke. De fann också att personalbristen är en bidragande orsak till inkontinens på sjukhem.
Erica och Elisabeth tyckte att de fick för lite handledning i början av projektet. ”Doktorn tog för givet att vi kunde allt”, säger de.

— Ja, detta är baksidan, att arbeta med forskning är inte lika strukturerat som att arbeta på en vårdavdelning. De var tvungna att arbeta mer självständigt. I början var det ovant för dem, säger Thomas Linden.

Anledningen till att de fick den här chansen var att undersköterskor är mer flexibla, tror Erica och Elisabeth. En sjuksköterska skulle nog inte gått med på att, vid sidan av det medicinska arbetet, koka kaffe, svara i telefon och göra hastigt bestämda hembesök.

Thomas Linden, bekräftar att det är så.

— Hade de sagt att ”detta är inte mina arbetsuppgifter” hade det aldrig gått, säger han.

Erica och Elisabeth har arbetat mer självständigt och gjort mer kvalificerade uppgifter än vad som var tänkt, berättar han.
Centrifugering av blodprov, till exempel, har de skött själva i stället för att skicka till ett labb. Likaså har de gjort en del undersökningar och tester som han själv fått göra annars.

När projektet startade tryckte facket på så att Erica och Elisabeth fick ett extra lönepåslag.

— En del tyckte det var fel att vi både skulle ha roligt arbete och extra betalt, säger Erica.